ISO

ISO

När man fotograferar digitalt så träffas bildsensorn i kameran av ljuset som kommer in genom objektivet. Sensorn gör om ljuset till spänning utifrån hur mycket ljus som träffar den. Om man ställer in kameran på ett högre ISO-tal förstärks bildsignalen så att man kan ta bilder i svagare ljus än normalt. Nackdelen är att när bildsignalen förstärks gör även störningar det. Bilden får små små ljusfläckar, så kallat brus. Är de små detaljerna i bilden viktiga kan bruset förstöra bilden. Andra gånger kan brus ge stämning åt bilden. Det går till viss del reducera bruset i bildbehandlingsprogram. Det bästa är förstås att tänka på ISO-inställningen redan vid fotograferingen, så att man väljer den lämpligaste inställningen utifrån förutsättningarna.

Ju lägre ISO-tal, desto högre kvalite på bilderna. Men ju lägre ISO-tal desto större bländare och/eller längre slutartid krävs också. Är ljuset svagt, kan det vara omöjligt att få in tillräckligt mycket ljus utan att slutartiden blir så lång att det blir svårt att hålla kameran tillräckligt stilla. Alternativen är då att använda blixt - vilket inte alltid lämpar sig - eller öka ISO-talet. Ofta är en brusig bild bättre än ingen bild.

Olika kameror ger olika mycket brus med högre ISO-tal, så testa din egen kamera så du får en uppfattning om hur långt upp du anser att du kan gå med din kamera utan att tappa för mycket kvalitet.

Ofta låter man kameran välja ISO själv (ISO auto). Fotograferar du i studio finns det ingen anledning att välja ett högre ISO-tal eftersom du lätt kan höja effekten på blixtlamporna eller flytta dem närmare motivet. Använder du stativ och har ett motiv som inte rör sig bör du också välja ett lågt ISO-tal, exempelvis ISO 100.

Högt ISO (exempelvis 1600) förstärker ljuset (eller snarare bildsignalen) men ökar också bruset.

Lågt ISO (exempelvis 100) ger bra kvalité men kräver att det är ordentligt ljust.

 

Upp