BILDEN
Linjer fångar ögat och kan leda blicken in i bilden. De kan ge djup. De kan ge lugn. Men de kan naturligtvis också störa bilden om man inte tänker sig för.
Horisontella (vågräta) linjer är de mest vilsamma linjerna. De ger ett stillsamt intryck. Ögonen stannar upp för varje vågrät linje och följer den en aning åt sidorna innan de vandrar vidare. Betraktaren tvingas ta del av innehållet i bilden.
En horisontell linje är just horisonten. Innan du knäpper din bild, stanna upp en sekund och kontrollera att den ligger rakt i bilden (såvida du inte har skäl att luta den förstås).
När man talar om en bilds komposition brukar man ta upp om horisonten är låg eller hög. En bild blir oftast mer intressant med en låg eller hög horisont än om den ligger mitt i bilden.
Vertikala linjer kan vara trädstammar, människor eller annat som ger lodräta effekter. De ger aktiva, mer levande och ibland till och med hotfulla intryck. En lodrät linje som går genom hela bilden, till exempel en trädstam, ger en kraftig rörelse. Om linjen börjar nertill, till exempel ett träd som växer ur marken, får man en rörelse som strävar uppåt. Något som hänger ner ger tvärtom en rörelse neråt.
Diagonala linjer ger dynamik, fart och dramatik i bilden. De hjälper också till att skapa en känsla av djup. Diagonalen sätter ordningen i lodräta och horisontella linjer ur spel och lämnar därför inte betraktaren oberörd.
Linjer kan finnas även i motiv vi spontant kanske inte förknippar med linjespel, porträtt till exempel. Att komponera porträtt i diagonala former kan ge riktigt spännande bilder.
Störst effekt får man när diagonalen går från hörn till hörn i bilden. Ett annat estetiskt tilltalande drag är att balansera upp en kraftig diagonal med en mindre som vänts åt andra hållet.
Vi västerlänningar läser bilder från vänster till höger, och därför känns det naturligare om motivet är vänt från vänster till höger. En bil som kommer från vänster åker in i bilden, en bil som kommer från höger åker ut ur bilden. Om rörelsen i diagonalen går mot höger upplever vi att det ger en starkare rumslig effekt än om den går åt vänster. Det har också att göra med hur vi är vana vid att läsa text.
Eftersom vi läser bilden från vänster uppfattar vi denna backe som en nedförsbacke.
Det här är samma bild, men spegelvänd. Nu är du väl medveten om att det är samma bild, men hade du sett den ensam hade du antagligen upplevt den som en uppförsbacke.
Kors och kryss ger dramatik, men också ordning, i bilden.
Ofta anses det fel att placera det viktigaste bildelementet i mitten, men i dessa kompositioner fungerar det.
Korsande linjer kan ge extra kraft åt bilderna. Vi känner igen kopplingen mellan det kristna korset och kraften. I många kulturer står kors för magi och mystik.
Kurvor är mjukare än raka linjer och ögat tilltalas av dem. Böjda linjer ger en flytande rörelse som upplevs graciös och behaglig. En mjuk kurvor ger en lugn känsla, medan en kraftig kurva kan upplevas dynamisk (dynamisk betyder ungefär "som har att göra med sambandet mellan kraft och rörelse").
C-kurvor är enkla i sin form.
S-kurvor är slingrande och komplexa. De engagerar och håller kvar betraktaren längre i bilden. S-kurvor gör sig ofta mycket bra på bild genom dynamiken de skapar.