VÄRLDEN
NORGE:
ROGALAND FYLKE
Klicka på en bild om du vill se den större, och klicka igen för att återgå. Sidan ses helst på större skärm
(dator) för att bilderna ska visas i rätt ordning. Skrolla ner eller använd genvägarna nedan.
Resten av bilderna från Norge finns på en annan sida.
Fylket ROGALAND ligger i sydvästra Norge. Det delas in i disktrikten HAUGALANDET,
RYFYLKE, JÆREN och DALANE.
De folkrikaste kommunerna är STAVANGER och SANDNES, men då städerna har vuxit ihop räknas de
som en och samma tätort, Norges tredje största efter Oslo och Bergen. Räknar man bara dem som hör till
Stavanger kommun, är Trondheim större. Sandnes växer med cirka 2 procent per år och är Norges snabbast
växande stad.
Sandnes (Jæren)
Under tiden i Rogaland bodde vi i SANDNES. Staden ligger vackert längst in i Gandsfjorden. Fjordens västra sida är tätbebyggd hela vägen till
Stavanger. Den östra sidan kantas av vackra fjelltopper. I Sverige är definitionen för fjäll
nordiska berg där högsta punkten når över skogsgränsen. I Norge används ordet fjell för berg mer
allmänt.
Vi inleder med en bild över SANDNES fotad uppifrån Hanas utkiksplats.
Området längst in i fjorden kallas för VÅGEN. Här, på femte våningen i det vita huset i
jugendstil,
finns lägenheten som blev vårt hem under vistelsen i Sandnes. Huset byggdes 1902, men det dröjde drygt
hundra år innan det blev bostäder här. Ursprungligen inrymde det ett krukmakeri, Ganddalens
potteri.
På 1920-talet övertogs det av Krossens Havremølle (havrekvarn) för att användas som silo då
byggnaden låg bra till vid kajen. Nej, jag avser inte byggnaden till vänster som faktiskt ser ut som
silos
brukar göra. Denna är av betydligt senare datum, från 1977, och började rivas under tiden vi var där för
att
ge plats
åt en ny stadsdel med bostäder, butiker och arbetsplatser. Bilderna nedan som inte föreställer själva
huset,
är fotade inifrån lägenheten. Utsikten över Gandsfjorden, gästhamnen och mot
fjälltoppen Dalsnuten är fantastisk.
Området Vågen ligger på lerbacke, och här fanns tidigare omfattande tegel- och keramikindustri. Som
reklam
för företagen delade man förr i tiden ut lergökar, och leirgauken är idag symbol för Sandnes och
pryder bland annat kommunvapnet. På Vågen fanns även textilindustrier. Flera av fabriksbyggnaderna finns
kvar, även om de idag härbergerar kulturhus, restauranger, butiker och bostäder. Älven STORÅNA
rinner
ut i Gandsfjorden här i Vågen. Den var viktig för industrin då den gav kraft och vatten till industrin -
och
förde även med sig avfall till fjorden.
Att sitta på kajen vid gästhamnen och titta på fåglarna är verkligen rogivande.
Upp
LANGGATA med tvärgator blir nästa plats vi besöker. Det finns flera köpcentrum och enormt mycket
butiker i Sandnes centrum och i stadsdelen Lura några kilometer bort, men pratar vi traditionella
affärsgator är det Langgata som gäller. 500 meter av den gamla huvudvägen från 1847 är sedan
1970-talet gågata och här ligger butiker, restuaranger och caféer sida vid sida.
Upp
RUTENPARKEN ligger centralt mellan Langgatan, järnvägsstationen, busstationen och gästhamnen.
Efter 50
års diskussioner om hur området skulle användas stod parken färdig 2021. Här finns det något för alla:
lekpark, skatepark, fontän, planteringar, öppna ytor och en gigantisk ring som ett tak över en del av
parken. Inför julen byggdes ett fint vinterland i parken med handelsbodar, karuseller, skridskobana och
scen.
Upp
Förr i tiden var Sandnes en tegel- och keramikstad. Här fanns också textil- och cykelproduktion (Den
Beste Sykkel, DBS) och kvarnar. Idag präglas näringslivet mest av olja och gas. Men Sandnes
ligger
vid en fjord, och självklart är också sjöfarten viktig. De gamla charmiga, men lite slitna,
HAMNKVARTEREN tvingas dock maka ihop
sig en del för att rymma nya moderna byggnader. På det gamla hamnområdet närmast Vågen byggs det för
fullt.
2019 stod
Sandnes Nye Rådhus med sin spännande röda design färdigt och några år tidigare byggdes
Havnespeilet med fasad i aluminium och glas. Sandnes är Norges snabbast växande
stad och växer med cirka 2 procent årligen. 1965 bodde det 27 300 personer här.
2004 hade antalet dubblerats till 56 700. Hösten 2022 hade siffran stigit till 82 700. (Källor: SSB, Wikipedia och Aftenbladet)
Upp
Populära SANDVEDPARKEN ligger någon kilometer uppströms STORÅNA, den lilla älven som mynnar
ut
i Vågen. Parken anlades av Sandved hagebruksskole (trädgårdsskola) i början av 1900-talet. Grundaren,
Samuel
J. Sandved, drev även plantskola och utvecklade norska frösorter genom att förädla importerade
fröer. Idag är det Sandnes kommun som äger parken. Egentligen består området av sju parker, men i
folkmun används namnet Sandvedparken om hela parkområdet.
Fåglarna på bilderna är gråhäger och mandarinand. Mandarinanden kommer från Östasien. Den vackra
fjäderdräkten
har gjort den till prydnadsfågel i parker och zoologiska trädgårdar, varifrån en del har rymt och
förvildats. Man kan anta att det även gäller detta exemplar eller dess förfäder. På kinesiska kallas den
yuanyang, där yuan står för hanen och yang för honan. De anses enligt kinesiskt
folktro
bilda par som, till skillnad mot andra andarter, håller ihop livet ut. Därför har mandriananden blivit
symbol för äktenskaplig trohet. (Källa: Wikipedia)
Gråhägern är en stor fågel, cirka en meter hög och ett vingspann på 175 cm (källa Biologiportalen). Har man
väl
kommit den nära är den tacksam att fota. Den står nämligen helt stilla och väntar på bytet, vanligtvis
fisk. Man har gott om tid att ställa skärpan.
Upp
Men det finns såklart mer att se i Sandnes. Här kommer några blandade bilder från stan, området
VARATUN med de spekakulära husen TRE TAARN samt några söta djur från gårdsbutiken
FOLKVORD FARM SHOP.
Upp
Det är vackert här. Mycket vackert. Bestämde mig faktiskt för att börja samla på en alternativ kategori
bilder: FULT I SANDNES. Men även dessa bilder ska förstås ha något som fångar mitt intresse - på
något sätt fulsnyggt.
Upp
Stadsdelen HANA ligger öster om Gandsfjorden och sträcker sig från Vågen i centrum till byn
Dale 8 km bort. Husen ligger vackert på bergsluttningarna. Längs fjorden finns flera små hamnar
och
människor fiskar längs stranden. 306 trappsteg upp efter FJELLSTIGEN (HANATRAPPENE) har man en
fantastisk utsikt över Sandnes.
Upp
DALE var tidigare ett stort psykiatriskt sjukhus för Stavanger och Rogalands fylke.
Platsen byggdes upp som ett självförsörjande samhälle. Här fanns, förutom sjukhuset, bland annat egen
kraftstation, församlingshus (kapell) och jordbruk. En del av terapien var att patienterna skulle delta
i
arbetet. De var krav på de anställda att de skulle bo vid sjukhuset, så här fanns också bostäder för de
anställda och skola för deras barn. 1975 byggdes simhall, gymnastiksal och café.
Behandlingen var inte alltid så trevlig. Såväl elchocker utan bedövning som lobotomering förekom. På
1980-talet blåste nya vindar inom psykiatrin och vården gick från "förvaring" till att försöka få
patienterna så friska att de kunde skrivas ut. Patienterna på sjukhuset blev färre, personalbristen var
stor
och byggnaderna slitna och det skulle kosta mycket att renovera dem. Det beslöts att verksamheten skulle
läggas ned. 2001 stängdes sjukhuset, men en avdelning blev kvar till 2004. På 1990-talet började
anläggningen användas som asylmottagning men de sista asylsökandena flyttade ut 2014. Nu står den
pampiga
huvudbyggnaden där med förbommade fönster och ingen vet vad man ska göra med anläggningen.
(Källor: erlingjensen.net och Wikipedia )
Trots nedläggning och vandalisering är det massor av bilar på parkeringarna och gott om glada människor
när
vi kommer till platsen en söndag. I en av de mindre sjukhusbyggnaderna finns ett café som har öppet. Två
moppekillar slår sig nöjda ner i busskurens sköna fåtöljer. Flera av de mindre husen verkar vara
bebodda.
Den största anledningen till att så många befinner sig här denna sköna novemberdag är dock att flera
fina
turstigar utgår härifrån. Vi följer en av dem en liten bit till DALESTRANDEN där vi firar fars
dag
med te och mackor.
Upp
Till området Hana hör också DALSNUTEN, en vacker topp som syns från vardagsrumsfönstret i "vår"
lägenhet
i jugendhuset. När det blir helg packar norrmännen ryggsäcken och går på tur uppför bergssidorna.
Från parkeringen i GRAMSTAD kan man välja två stigar. Den ena ser ut som stigar brukar göra -
lite
slingrig och rätt trivsam förutom en och annan besvärlig sten att akta vristrerna på. Den andra är rena
rama
autostradan, en slät och fin stenmjölsbeklädd väg. Men skenet bedrar. Väljer man den breda vägen
straffas
man
mångdubbelt sista biten uppför branten mot toppen. Bitvis är det så brant att man får ta i med både
händer
och fötter för att slita sig upp för klippan. Eller i alla fall behöver en del av oss det. Den smala
vägen
erbjuder istället en betydligt tryggare serpentinstig uppför sista branten. Dalsnuten anses vara en
vandring
för hela familjen. Jag antar att de avser den smala stigen då, men lättgått är det inte. Norrmännen
verkar å andra sidan inte göra samma bedömning som undertecknad om vad som är lättgått och barnvänligt
eller
inte. De bekymrar sig inte heller om skyddsräcken vid välbesökta stup. Nu förstår jag bättre den norska
arkitekten jag såg på tv som tyckte det var okej att hennes två-åring lekte på taket. Den inställningen
verkar höra samman med den norska folksjälen.
Väl uppe på Dalsnuten är utsikten fantastisk! Man ser Stavanger, Sandnes, Gandsfjorden och hur flygplanen
lyfter och landar på flyghavnen ute vid Nordsjön.
Upp
Vi hade turen att få besök, och här kommer några av Johanna Stenbergs bilder från Dalsnuten också. Bilden
med
Johanna och Aron är fotograferad av Markus Stenberg. (Bilderna publiceras med deras medgivande.)
Upp
En knapp mil från Sandnes centrum ligger ROGALAND ARBORET. En skogsbrand 1970 gjorde det möjligt
att
skapa arboretet. Vi hade sett flera bilder på blommande magnolior och annat tjusigt, men förstod att de
bilderna inte var tagna en regnig oktoberdag. Våra förväntningar var ärligt talat inte höga när vi begav
oss
dit första gången, men det var väldigt fint få gå omkring där i skogen. Och det fick bli fler besök i
arboretet.
Upp
ALSVIK ligger en dryg halvmil öster om Sandnes centrum. Härifrån går turstigar till olika mål. Vi
följde en lätt stig genom skogen till KYLLESVATNETS strand.
Upp
Stavanger (Jæren)
Huvudorten i Rogaland heter STAVANGER. Staden är centrum för den norska oljeindustrin. Även
kulturen har en viktig plats, vilket man inte minst påminns om av den rikliga förekomsten av gatukonst.
Upp
Ett konstverk i sig är östra delen av Øvre Holmegate, i folkmun kallad FARGEGATAN, med hus
i
regnbågens alla färger. En frisör fick iden om att måla husen i olika färger och en konstnären Craig
Flannagan gjorde planen för hur det skulle se ut. Att övertyga både husägare och kommun var ingen lätt
sak,
men när allt var klart gick gatan från att vara en bortglömd gata till en av stadens stora
turistattraktioner. Numera är detta en gågata med gott om kaféer, barer och butiker och syns flitigt på
Instagram. Frisören fick rätt.
Upp
Längs GAMLE STAVANGERS gator ligger de vita trähusen tätt. De byggdes i slutet av 1700-talet och
början av 1800-talet. Flera av husen har flyttats hit, då man ofta tog huset med när man flyttade förr i
tiden.
Upp
När man åker tåg mellan Sandnes och Stavanger passerar man stationen JÅTTÅVÅGEN. Jag undrar
varenda
gång vad det är för namn. När någon pratar om vågen brukar det finnas en kaj där, men vad är
jåttå? Skrev in 'jåttå' på Google Translate och fick 'jaja' till svar. Tror Google börjar ledsna
på mina frågor.
Passerar man DET SKJEVE TÅRN I JÅTTÅVÅGEN kan man inte låta bli att lägga märke till det. Tornet
byggdes 1984 för att bevisa att det är möjligt att gjuta betongfundament som lutar 16 grader och har
varierande diameter och väggtjocklekar. Det var offshoreindustrin (offshore = sådant som föregår
till havs, långt från land) som planerade att bygga liknande konstruktioner i Trollfältet, ett
stort olje- och gasfält i Nordsjön. Tanken var att tornet skulle vara en tillfällig historia och det
byggdes
med kanaler för dynamit så det skulle gå lätt att riva sedan. Så blev det alltså inte, och 2007 öppnades
tornet för allmänheten när Hinna församling hyrde det för att hålla gudstjänster där (källa: Byhistorisk
förening Stavanger). Efter att kyrkan sa
upp hyresavtalet har det använts det för bröllop, fester och som cafélokal. Nu byggs en ny stadsdel på
området, Hinna Park.
Vi följer gång- och cykelvägen längs GANDSFJORDEN en liten bit norrut. Genom en viadukt under ser
vi
ett vackert vitt hus och förstår att det här måste ha varit en pampig syn när det begav sig. HINDAL
GÅRD var en bröllopsgåva från en far till sin dotter med make i början av 1800-talet. Gården
var mycket större på den tiden, innan Stavanger expanderade ut över jordbruksmarkerna. Familjen
importerade
exotiska växter och anlade vackra trädgårdar. Gården användes som sommarbostad, men sedan slutet av
1800-talet har den använts som året runt-bostad av samma släkt som en gång grundlade gården. (Källa: Hindal Gård)
Strax därefter når vi VAULEN BADEPLASS, en av Stavangers populäraste badplatser. Vi förstår
varför.
Här finns bland annat sex sandstränder, halvöar med mysiga stigar, lekplats, volleybollplan, linbana och
annat roligt ute i vattnet. Det enda problemet verkar, enligt omdömen på internet, vara att man måste
vara
väldigt morgonpigg om man ska lyckas parkera. Inget problem när man kommer till fots i januri.
Upp
Några kilometer från Stavanger centrum ligger JERNALDERGÅRDEN på ULLANDHAUG. Ca år 350 e Kr
byggdes en gård här, och den blev kvar tills den brann i mitten av 500-talet. Mer än 1400 år senare
byggdes
husen upp igen. Ett av de mindre husen är byggt av virke som helt och hållet huggits för hand. Plankorna
är
alltså inte sågade. Se närbilden. Vilket jobb! Husen är byggda av trä, men på utsidan har man staplat
stenar
som skydd mot blåst och kyla. Riktigt mysigt traska runt där bland får, fårlortar och gräs. Kontrasten
blir
dock stor med höghusen i bakgrunden.
Upp
Till monumentet SVERD I FJELL kan det vara kö. Alla vill fotografera sig själva framför de tre
svärden
vid Møllebukten i Hafrsfjorden. Svärden symboliserar fred, enhet och frihet och restes som minne av
slaget vid Hafrsfjorden. Slaget anses vara avgörande för Harald Hårfagres kamp att ena Norge och
bli
dess kung. På den tiden, kring 880-talet, styrdes Norge av flera småkungar. Enligt legenden hade Harald
Hårfagre förälskat sig i konungadottern Gyda Eiriksdatter, men ansågs inte mäktig nog att gifta sig med
henne. Villkoret för att han skulle få henne, var att han skulle lägga hela Norge under sig. Harald
Hårfager
antog utmaningen och lovade även att inte klippa sig förrän han hade samlat Norge till ett rike. Det
måste
ha varit en mäktig syn när vikingaskeppen låg sida vid sida i fjorden för att slåss. (Källa: Visit Norway)
Hur gick det då? Ja, Norge blev enat och han fick sin Gyda. Och en massa andra fruar och älskarinnor.
Vilka
som verkligen var hans barn och barnbarn råder det en viss osäkerhet kring, då det ansågs väldigt fint
att vara Harald Hårfagres ättling. Man tror att en och annan släktförteckning redigerats för att
förbättra
stamtavlan. (Källa: Wikipedia)
Upp
I norra delen av Stavanger kommun ligger MOSTERØY. Tittar man lite noga på kartan ser man att ön
egentligen består av några olika öar.
UTSTEIN KLOSTER byggdes på 1200-talet och är Norges enda bevarade medeltida klosteranläggning.
Såväl
kyrkan som östra och södra flyglarna används fortfarande. Klostret ligger vackert med fantastisk utsikt,
medan den kvadratiska klostergården omsluts av byggnaderna. Munkarna tillhörde augustinerorden och här
var
det sträng disciplin med bön, läsning av skrifterna och mässor som gällde. Kroppsarbete var inte
tillåtet.
För det mesta bodde det nog inte mer än 10-12 bröder här, men tjänstefolket som skötte gård, byggnader
och
matlagning var fler. Klostret hade mycket jord och beräknades kunna föda omkring 250 personer årligen.
Idag
ägs klostret av Museum Stavanger (MUST) och används som museum, kurs- och konferensanläggning,
festlokal och för konserter. Då och då bjuder den lokala församlingen in till gudstjänst i den gamla
klosterkyrkan. (Källa: Wikipedia
Några kilometer bort ligger FJØLØY FYR. 1849 byggdes en enkel liten fyr för sillfiskarnas
skull. Den sköttes av lokalbefolkningen och lyste till att börja med bara nattetid under de dryga två
månader som sillfisket pågick. Då fyren låg vid inseglingen till Stavanger ökade kraven på hur länge den
skulle vara i bruk för varje år. En ny, rejälare fyr och ett fyrvaktarhus byggdes och en fyrvaktare
anställdes. 1977 automatiserades fyren, men fyrvaktaren tilläts bo kvar. Han höll stället i bra skick.
Idag används Fjøløy fyr som representationslokaler för Kystverket. Allmänheten får inte gå in i
byggnaderna,
men det är fritt fram att ströva omkring på området kring den gulliga fyren.
(Källa: Norsk Fyrforening)
Upp
Jæren
Jæren är en region i Rogaland fylke. Jæren består till stor del av en 60 km lång och 15 km bred slätt.
Även
Stavanger och delar av Sandnes kommun hör till Jæren, men när vi frågar en man på slätten var gränsen
går är
han lite tveksam till om städerna verkligen ska räknas dit. Efter en stunds funderande säger han: "Du
kan si
de hörer till Nord-Jæren". "Jæren präglas av liten höjdskillnad mellan hav och hed, många
stengärdesgårdar
och omfattande lantbruk", skriver Wikipedia. Till
skillnad
från övriga Norge är öarna och fjordarna färre här, men de långgrunda stränderna desto fler. Åtskilliga
fartyg har gått pågrund i Jæren genom åren. När vi första gången kör mot de mer lantliga delarna av
Jæren
konstaterar vi att området påminner mycket om den danska landsbygden.
På Nord-Jærens norra spets ligger RANDABERGS KOMMUN och allra längst ut TUNGENES FYR. På
farvattnen utanför passerar fartygen på sin väg till Stavanger. Numera är fyren ersatt av en fyrlykta på
skäret Bragen strax norr om Tungenes, och Tungenes Fyr har blivit en populär utflyktsplats med
utställningar, café, konserter och vacker natur.
Upp
Lite längre söderut vid randabergs kust ligger VISTNESTUNET. Det är en gård från 1875 som idag är
museum. Även om gården är stängd på vintern, är det gott om bilar på parkeringen då det är det bästa
stället
att parkera om man vill gå den vackra turen VISTNESTANGEN.
Upp
VISTEHOLA (även kallad Svarthålå) är en av Norges äldsta stenåldersboplatser. Förmodligen även den
mest kända. Grottan är cirka 9 meter djup och 5 meter bred. Man gissar att 10-20 personer har bott där
samtidigt. Flera arkeologiska utgrävningar har gjorts och
man har hittat fynd från såväl järnåldern som yngre och äldre stenåldern. De första verkar ha flyttat in
kring år 6000 före Kristus och grottan var bebodd till 500-talet efter Kristus. Man kan tycka
att det måste ha varit kallt att bo där, men de gjorde kläder av skinn och förmodligen täcktes öppningen
på samma sätt. Dessutom var medeltemperaturen flera grader högre än i dag. De tidigaste bosättarna
verkar ha
begravt familjemedlemmar i sin bostad, för man har hittat människoskelett i de djupast lagren man har
grävt
ut. (Källa: lokalhistoriewiki.no)
Upp
Precis vid STAVANGERS LUFTHAVN ligger SOLASTRANDEN. Den är långgrund med vit sand. Det
blåser
ofta en hel del i detta område, och stranden är populär för surfare. Flaggor i vattnet visar gränsen för
kitesurfing, eftersom en av flygplatsens landningsbanor börjar strax ovanför stranden. Bilderna är tagna
vid
olika tillfällen, och den med flest badande en kväll i slutet av oktober med 11-12 grader såväl i
vattnet
som i luften.
Upp
Vid Solastrandens södra ände tar nästa strand vid, REGESTRANDA. Denna strand är inte alls lika
känd,
men nog så vacker. Man måste vara försiktig med den ömtåliga marken och de
sällsynta blommorna och inte stör fåglarna. Här finns några bunkrar från andra världskriget som smyckats
med
vacker gatukonst - eller heter det strandkonst?
Upp
Fortsätter man promenaden vid vattnet söder ut når man snart ØLBERGSTRANDA. Även detta en fin
sandstrand, men i lite mindre format. Här finns också ØLBERG HAVN och en bit från havet
ØLBERGSKOGEN. Den sistnämnda rymmer fredade krigsminnen från den tyska ockupationen 1940 samt en
del
byggnader som det norska flygvapnet uppfört efter att de tog över. Skogen
planterades av åtta lokala bönder 1912 för att hindra sandflykt och binda jorden. I den militära miljön
spelar man discgolf idag. (Källa: Sandalsand
Norge
Upp
Strax söder om flygplatsen och stränderna vid den ligger VIGDEL. Här får vi känna på Jærens
vindar,
även om
det inte är någon märkvärdigt blåsig dag egentligen. Det blåser så det är svårt att få skarpa bilder ens
med största bländaren.
I Vigdel finns bland annat ett fort. Under andra världskriget hade tyskarna ockuperat flygplatsen i Sola.
En
aprilmorgon 1940 vaknade människorna i Nord-Jæren av kraftig kanoneld. Det var engelska fartyg som
försökte hindra de tyska truppernas framryckning i Norge genom att bomba flygplatsen. Det gick dock inte
så
bra och engelsmännen fick fly med stora skador på skeppen och många döda besättningsmän. Tyskarna
bestämde
sig för att bygga ett kustfort i Vigdel för att skydda flygplatsen mot ytterligare angrepp. Fortet blev
dock
aldrig inblandat i några strider. Engelsmännen återvände aldrig. Efter kriget övertogs fortet av Norge
och
det var i bruk till 2007. Byggnaderna i sämst skick revs och vallgravarna fylldes igen. Idag är fortet
ett
strövområde som vem som helst får besöka. (Källa: Sola
historielag)
Upp
Strax söder om Vigdel ligger HELLESTØSTRANDEN, en vacker sandstrand med stora vågor.
Trots att det är mitten av oktober är den stora parkeringen nästan full. I vattnet ligger mängder av
människor och guppar på surfbrädor. Det är surfskola på gång. Jag hittar några klippor som fångar mitt
intresse. Här blir jag kvar länge.
Upp
Till SOLA hör även TANANGER. På Jæren är det dåligt om naturliga hamnar, men i Tananger
fanns
en trygg hamn där båtarna sökte skydd när vädret blev dåligt. Ändå var det först på 1600-talet, när man
hade
upptäckt hummerns värde som exportvara, som människor började bosätta sig här. Idag är detta en större
tätort med hamn och flera oljeföretag representerade. (Källa: Wikipedia)
På mittbilden ser vi bort mot FLATHOLMEN och dess fyr. Här har olika fyrmästare bott med sina
familjer
i över hundra år. I Tananger står en staty med två flickor som väckte vår nyfikenhet. Det är en gripande
historia som dyker upp när vi googlar. Statyn, Jentene fra Flatholmen, föreställer två systrar,
12
och 14 år gamla, från en av familjerna som bott på Flatholmens fyr. En vacker januaridag ror deras far
över modern till fastlandet. Vädret är bra, så de 8- och 10-åriga sönerna får följa med. När fadern och
bröderna är på väg tillbaka börjar det plötsligt blåsa storm. Flickorna, som spanar efter sin far
och sina bröder, upptäcker att båten har kantrat. De låser in sina yngsta syskon i köket i
fyrmästarbostaden
och med fara för sina liv ror de ut i en liten jolle. Efter mycket dramatik lyckas de rädda den yngre
brodern
(källa: Serieliv).
Upp
I KLEPPS KOMMUN ligger SELE HAVN. Vid den lilla hamnen ligger röda och gula
fiskebodar på rad. Från stranden blickar man ut mot FEISTEIN FYR. Det finns inte så många öar i
Jæren, och fyren ligger på den enda ön i Klepps kommun. Vänder man blicken söderut ser man
SELESTRANDA. Även detta är en populär surfstrand. Längre bort ligger ett gäng surfare och guppar
på
vågorna. Närmare oss gör ett gäng sjöfåglar detsamma. Jonas konstaterar roat att de både grupperna
påminner
en hel del om varandra.
Upp
Vid Selestrandens södra ände ligger FIGGJOELVAS utlopp, och direkt på andra sidan om älvsmynningen
börjar BORESTRANDA. En smal, gungande hängbro binder samman de båda stränderna. Borestranda är en
lång, fin sandstrand. En del påstår att det är den allra vackraste av Jærenstränderna. Antingen
hade
vi bara osedvanligt tur med vädret när vi promenerade där en söndag i februari, eller så har de helt
enkelt
rätt.
Följer man älven uppströms kommer man så småningom till SKJÆVELAND GAMLE BRU. Mitt på bron ligger
gränsen mellan KLEPP och SANDNES. Den observante kan se att det står Høyland och
inte
Sandnes på bron. Høyland var tidigare egen kommun, men ingår numera i Sandnes. Bron stod
färdig 1853 och var en del av Vestlandske hovedvei som gick mellan Christiania (Oslo) och
Stavanger.
Bron var den första i Rogaland som blev byggd för fordonstrafik.
Bilderna av mig har Jonas Rask fotograferat.
Upp
Jærens kust har alltid varit fruktad av sjöfararna då kusten är öppen, vinden hård, strömmarna starka och
stränderna långgrunda. Mängder med skepp har förlist. Många hus på Jæren är delvis byggda av virke från
sådana skepp. För att minska riskerna för sjöfararna byggdes fyrar längs kusten. En av dem är
OBRESTAD
FYR som byggdes 1873.
Upp
Vi badar på ORRESTRANDA en septemberdag och vattnet är ljuvligt. Sanden under fötterna är vit och
behaglig. Vattnet är kristallklart, vilket uppskattas då det finns en och annan manet att ta hänsyn
till. Med bara några få till som badar har vi hur mycket plats som helst. Stranden är med sina fem km
Norges
längsta eller näst längsta sandstrand. Uppgifterna varierar om vilket. En oktoberkväll kommer vi
tillbaka till den lika vackra stranden, men den här gången lockar inte temperaturen till bad.
Bilden där jag går i vattnet har Jonas fotat.
Upp
FRØYLANDSVATNET och NJÅSKOGEN ligger på gränsen mellan kommunerna KLEPP och
BRYNE. Här finns fina stigar att vandra på. Tvärs över den avlånga sjön går en 230 meter lång
gång-
och cykelbro i trä, MIDGÅRDSORMEN.
Upp
FOTLANDSFOSSEN är Jærens största fors. Här fiskade man pärlor i gamla tider, men pärlmusslorna är
fredade numera (källa: Fjord
Norway). Kvarnen och kraftverket i forsen har tystnat, men forsen dånar mäktigt.
FOTLAND MØLLE byggdes 1845 och kvarnen var i drift till 1968. Hit kom vi en mulen januaridag och
blev
helt tagna. En vägg som vätte mot den mäktiga forsen var helt grön av mossa. Mycket vackert. Och ovanför
oss
seglade två havsörnar. Tyvärr seglade de bort medan jag bytte objektiv.
I närheten finns även en kraftstation från 1915. När den byggdes trodde man att den skulle förse Time
kommun
med tillräckligt med ström för all framtid. Den planen höll i tre år. När driften avslutades 1972 stod
kraftverket bara för 2 procent av totalförbrukningen i Time. (Källa: Time
kommune)
Upp
MELSVATNET ligger mellan orterna Bryne och Ålgård. Runt sjön går en fin stig - eller snarare en
smal
grusväg. Sommartid kan man även bada i sjön, men vattnet lockade inte i februari.
Upp
Arne Garborg var en av Norges mest kända 1800-talsförfattare, och den enda av dem som skrev på landsmål
(nynorska) som uppmärksammades utanför Norden (Wikipedia). Hustrun Hulda var dramatiker,
skrev
romaner och bidrog till att återuppväcka intresset för sångdanser och bygdedräkter (Wikipedia). De tillbringade mycket
tid i sin sommarstuga KNUDAHEIO med utsikt över samhället UNDHEIM och stora delar av
Jæren.
Huset användes även som skrivarstuga. Paret ligger begravda i trädgården. På en
höjd i närheten står en stenskulptur till minne av Arne.
Upp
GRØDALANDSTUNET är en typisk jærsk kustgård med byggnader från 1700- och 1800-talet. De som bodde
här
var jordbrukare och en del jobbade även som lotsar. Denna gård måste ha tillhört en välbärgad
familj då husen är rätt stora och fint utsmyckade.
Det blåser mycket på Jæren. Därför byggde man lågt, långt och i vindriktningen. Dessutom gjordes små
utbyggnader på kortsidorna, och den sida som vinden oftast kom från kläddes med tegel eller sten. På det
äldre bostadshuset på Grødaland går taket olika långt ner på sidorna. Sidan som var vänd mot vägen hade
en
högre vägg med många fönster. På baksidan gick taket långt ner och fönstren var små och få för att det
inte
skulle blåsa så mycket genom väggen.
Till de gamla husen på Jæren användes ofta byggmaterial från skeppsvrak, särskilt som resvirke. Det
växer inte så mycket skog på Jæren och skeppen var byggda av virke av god kvalitet. På en av bilderna
nedan
kan man se virke från gamla vrak i konstruktionen och dessutom ligger delar av ett vrak på golvet. Lite
skog
finns det allt ändå, och skogsbilden tog jag i närheten av gården.
(Källor: Skyltar på gården och mannen med kikaren)
Upp
VARHAUG GAMLE KIRKEGÅRD är från medeltiden och ligger vackert vid havet. Kyrkan revs 1905, men här
finns idag ett kapell från 1951. Kapellet används ofta till vigslar, men gästerna kan inte vara så många
då
kapellet bara är 15 m2. Jag tittade in genom ett minimalt fönster i dörren och räknade till totalt 12
platser.
På kyrkogården ligger många ryssar från skeppet Ingermanland begravda. Det 100 meter långa skeppet
var ute på sin jungfrutur med nästan 900 personer ombord år 1842. I ett oväder tog besättningen miste på
hur
nära land de var och skeppet gick på grund utanför Kristiansand. Skeppet kom lös igen och drev västerut
med
vinden. De första båtarna som seglade ut för att försöka rädda bestättningen var små lotsbåtar. De
vågade
inte segla ända fram då de förstod att de själva skulle sjunka om för många hoppade ombord och kunde
bara
rädda människor från en drivande båt en bit från skeppet. Genom att dumpa kanoner och annat överbord
lyckades
besättningen hålla skeppet halvflytande tills fler skepp kom till undsättning. Många kunde räddas, men
det
blev ändå den största förlisningen räknat i antalet omkomna i norska vatten i fredstid. 389 personer
drunknade. (Källor: Store norske leksikon och Wikipedia)
Upp
Några få kilometer söderut från kyrkogården ligger MADLAND HAVN. På stranden ett stenkast från
hamnen
ligger
delar av ett vrak. De är från skeppet Norfrost som förliste 1967. Fartyget var på väg från Hammerfest
till
Helsingfors med djupfrysta fiskfiléer när det utbröt en brand efter en explosion i maskinrummet.
Besättningen räddades men en storm kastade skeppet närmare land och skrovet bröts sönder.
Upp
Gjesdal
MÅNAFOSSEN ligger innerst i Frafjord i GJESDAL kommun. Den har ett fritt fall på 92 meter
och
anses vara ett av fylkets vackraste vattenfall. Det är dock inte helt enkelt att ta sig dit då det är
både
brant och oländigt, men på de allra brantaste partierna finns det trappsteg eller kättingar att hålla
sig i.
Jag vågar inte inte gå så nära branten så man ser hela fallet och jag håller andan när andra tar sina
instagrambilder. Kanske inte obefogat, för när jag skriver detta gör jag en googling om forsen. De sista
åren har två turister halkat ner. Skyddsräcken skulle inte vara fel!
Upp
OLTEDAL är ett litet samhälle i Gjesdals kommun, men även namnet på den vackra dal där orten
ligger.
Namnet kommer från fågelnamnet alpt (olpt) som är ett gammalt ord för svan. Dalen buktar sig som en
svanehals, och det brukar övervintra svanar här. (Källa: Wikipedia
Upp
DIRDAL lär betyda stor dal. Nedre delen av Dirdalen, närmast HÖGSFJORDEN, är
relativt
bred och
platt och här finns ett litet samhälle, kyrka och några verksamheter. Sedan smalnar det av ordentligt
med maffiga bergssidor på båda sidor. Där det inte stupar som allra brantast ligger hyttor utspridda
över bergssidorna. Bilarna lämnas nere vid vägen. I botten på dalen rinner vackra DIRDALSÅNA.
Lägg
märke till båten på första bilden för att få en känsla av skalan.
Upp
Dalane
DALANE är det sydligaste disktriktet i Rogaland. Landskapet skiljer sig kraftigt från Jærens
bördiga slätter. Här är landskapet kuperat och kargt. Vi kör Fv44 (fylkesväg 44). Vägen är smal och
mycket kurvig - den går liksom i zickzack både i höjd- och sidled mellan klipporna. Vägen har fått
status
som nasjonal turistveg och är mycket vacker, men det går inte fort fram.
Den största orten i Dalane är EGERSUND, en liten kuststad med gammal träbebyggelse. I december
arrangeras varje år Julebyen, en julmarknad som drar besökare långväga ifrån.
Upp
SOGNDALSTRAND är ett mycket vackert litet samhälle. En vacker stenvalvsbro från 1881
förbinder gatorna på var sin sida om SOKNAELVEN. Vid älvens utlopp i havet ligger hus från 1700-
och 1800-talet sida vid sida. I början av 1990-talet gick Riksantikvaren in med betynde summor för
att restaurera den gamla bron och sjöhusen mellan bron och havet. Andra inspirerades och både hotell
och privatpersoner följde efter. Efter restaureringen har byn blivit ett av Rogalands mest besökta
resmål.
Upp
En mil österut från Sogndalstrand efter Fv44 ligger HELLEREN I JØSSINGFJORD. En
hellere är en bergs- eller stenformation som sticker ut så att det bildas ett skyddat område att
vila, övernatta eller förvara saker på. Det som skiljer dessa från grottor är att de är grundare, så att
dagsljuset når in. Under helleren i jøssingfjord står två små hus från 1800-talet. De har trätak, vilket
fungerar då klippan ger ett bra skydd. Man tror att folk har bott på platsen sedan 1500-talet.
Upp
Ryfylke
Jag måste börja med en bekännelse. Jag är osäker om LYSEFJORDEN med omnejd hör till RYFYLKE.
Tidigare, medan FORSAND kommun ännu fanns, var det i alla fall så, men sedan 2020 hör största delen
av området till Sandnes kommun och Sandnes hör till Jæren. Om kommunbytet innebar att även
distriktsgränserna ritades om vet jag inte.
Bilderna är huvudsakligen från Lysefjorden, men en del är från HØGSFJORDEN på väg mot
Lysefjorden och från färjestället LAUVIK, varifrån färjan över Høgsfjorden till
OANES och Lysefjordens går. Eller gick. Färjan slutade plötsligt att gå medan vi var där och vi
vet inte om den kommit igång igen. Lysefjorden är mest känd för Preikestolen, en klipplatå 604
meter över havet med svindlande utsikt över Lysefjorden och ca 300 000 besökare per år. Tre av dem är
Jonas, Johanna och Markus. Bilder från deras tur hittar du längre ner.
Upp
Jonas, Johanna och Markus gick på tur upp till PREIKESTOLEN vid LYSEFJORDEN medan
Aron, Signe och jag roade oss på annat sätt. Trots att det var sista oktober, bjöd dagen på riktigt
fint höstväder. De flesta bilderna är fotograferade av Johanna Stenberg, men även Markus Stenberg och
Jonas Rask har fotat en del.
Upp
