SVERIGE
Klicka på en bild om du vill se den större, och klicka igen för att återgå. Sidan ses helst på större skärm (dator) för att bilderna ska visas i rätt ordning. Skrolla ner eller använd genvägarna nedan.
JÖNKÖPING har vi i oftast bara passerat, antagligen för att området några mil norr om Jönköping är så oerhört fint och för att det bor en så förträffligt trevlig familj i Tenhult, 1,5 mil bort. Det blir liksom inte av att stanna i Jönköping när det finns så mycket annat som drar. Det vi, förutom E4:an, har sett av Jönköping är Vätterstranden, en flera kilometer lång strand mitt i stan, och Rosenlunds Rosarium som även det ligger vid Vätterns strand.
BRAHEHUS SLOTTSRUIN ligger på berget vid Vättern några kilometer norr om Gränna. Slottet byggdes på 1600-talet av Per Brahe den yngre. Brahehus var tänkt som ett änkesäte åt Brahes maka Kristina Katarina Stenbock, men eftersom hon avled samma år som slottet blev klart, lät han istället sina gäster bo där när de var på besök. Slottet brann ned 1708, men ruinerna tronar fortfarande som ett landmärke precis vid E4:an. Från Brahehus har man en härlig utsikt över Vättern, Gränna och Visingsö.
Mysiga GRÄNNA är mest känd för sina polkagrisar. Dem har vi Amalia Eriksson, född 1824, att tacka för. På den tiden var kvinnornas möjlighet att driva företag väldigt begränsade, men då hon hade blivit änka gavs hon tillstånd att starta sockerbageri för att kunna försörja sig. Idag är det ett dussin företag i Gränna som lever på att koka polkagrisar. Från Gränna löper en trapp med 243 trappsteg upp till Kaffestugan. Gruppbilden är fotograferad av en servitör där.
Vackra RÖTTLE BY ligger strax söder om Gränna. Namnet Röttle kommer från Rytlofors, den rytande forsen. På 1600-talet låg det flera industrier här. Idag är det en liten men mycket vacker by. Två kvarnar finns bevarade, en från 1600-talet och en ännu äldre. Det finns en 1,2 km lång vandringsstig som leder dig genom vacker natur till flera sevärdheter.
Jag har knappt fotograferat i KAXHOLMEN, men platsen måste få komma med ändå. Det är en vacker ort med inredningsbutiken Grafitgrå som säljer grå saker. Jättefint, och ett genialiskt koncept (säger jag som gillar grått). Här finns även Rudenstams gårdsbutik och café. Alltid värt ett besök och deras mousserande vinbärsdryck är en favorit sedan vi serverades den på Daniela & Josefs bröllop. Dessutom är såväl vägen dit som platsen mycket vacker.
TENHULT ligger 1,5 mil sydost om Jönköping. Här är det alltid lika trevligt att stanna till, för här bor Josefs fantastiska familj.
BODAFORS är ett stationssamhälle mellan Sävsjö och Nässjö. Härifrån skickades trä via järnväg till andra delar av landet. Så småningen började man förädla virket och göra färdiga produkter. Trots att det är ett litet samhälle finns det idag flera muséer här. Mest känd är KULTURGATAN som visar Julius Lehmans bevarade intarsiaverkstad samt en årlig möbelutställning med svenska och internationella trämöbler. Intarsia innebär att man skapar ornament och andra mönster genom att göra inlägg i trä med annat trä i andra färger. Även andra material kan användas, även om trä är det som vanligen avses med intarsia.
FORSSA KVARNAGÅRD är en gammal kvarn där det idag, förutom mjöl, erbjuds mycket gott fika och fantastiska vedugnspizzor. Varför inte en pizza med isterband och lingon?
EKSJÖ är en av Sveriges mest kända trästäder. Här styrde en gång i tiden Borgmästare Johan Lorentz Munthe, och det är om honom vi sjunger i Alice Tegners barnvisa Borgmästar Munthe. Han red på sin Brunte. Första gången vi var i Eksjö var det sen eftermiddag en varm sommardag. Detta var på den tiden då barnen fortfarande följde med på våra semestrar. Det var väldigt lugnt och inte många människor på gatorna. Plötsligt fick vi sällskap av en häst och vagn med människor som såg ut att komma från Munthes tid. Det var en mäktig upplevelse. Vi kände oss verkligen förflyttade i tiden. Förklaringen fick vi när vi kikade in på den gårdsplan där de svängt in. Där spelades det var friluftsteater.
SKURUHATT är med sina 337 meter över havet en av Smålands högsta punkter. Kanske ännu mer känd är SKURUGATA, en stenig vandringsled mellan bergväggar som är upp till 35 meter höga. Att kliva bland stenblock i hettan lockade dock varken mig eller kameran, så den vandringen fick maken göra ensam.
SÅLHULTS GÅRD är en gammal fastighet med flera byggnader, jättefin natur, egen sjö och förstås, viktigast av allt, härliga Helen och Anders.
Om Vetlanda visste jag tidigare inte så mycket mer än att kändisarna Joel Aspegren och Lena Ph kommer därifrån. 2022 flyttade dottern Daniela och hennes Josef dit, så då blev det dags att besöka staden.
Jag kom på mig själv med att ha släpat runt kameran oanvänd i "stadskvarteren". Vetlanda är inte den vackraste stad jag har sett. Som i många andra städer gjorde man omfattande "saneringar" på 1960-talet. Tveksam om det blev till det bättre. Desto mysigare är parkerna och strövområdena. Illharjens naturreservat ligger nära stan och här kan man gå en spångad led i skogen. Emån rinner genom området, men här uppdelad i flera bäckar.
Tidigare var Vetlanda en järnvägsknut, men nu återstår bara persontrafiken till Nässjö och lite godstrafik. På var promenad i Illharjen passerar vi ett järnvägsspår och jag tittar för säkerhets skull efter så det inte kommer något tåg. Det gör det inte. Inga tåg har gått i den här riktningen från Veltanda sedan 2002. På något sätt känns det lite bakåtsträvande att låta järnvägar förfalla, tycker jag.
I den lilla byn ALSEDA ligger LEVANDERS LANTHANDEL. Det är ett kombinerat museum, café och butik och samtidigt ett privat hem. Ett mysigt ställe!
EKSJÖHOVGÅRD är en slottsruin på en ö i Eksjöhovgårdssjön strax utanför Sävsjö. Namnet antyder att gården skulle ha något med Eksjö att göra, och förklaringen kan vara så enkel som att Eksjö är en gammal stad, medan Sävsjö växte upp vid järnvägen långt senare. Den första borgen lär ha byggts av Sven Sture på 1400-talet. Arvingarna tycks inte ha bott på gården, utan den användes som jaktslott. Den nuvarande byggnaden (eller numera ruinen) uppfördes i mitten av 1600-talet. En senare ägare hamnade i ekonomisk knipa och sålde slottets koppartak 1812. Utan tak förföll slottet snabbt. (Källa: Wikipedia
Vid vårt besök 2023 hade även bron förfallit, så vi sällar oss till den stora skara besvikna besökare som inte kom ända fram.
Egentligen skulle vi bara passera, de gånger vi stannat till i Växjö, men man behöver sträcka på benen och få sig lite mat i magen emellanåt. Och så är det så roligt stanna till en liten stund under Teleborgs vattentorn - även kallat EKOTEMPLET. Vattentornet ser inte mycket ut för världen, men den kupolformade bottnen under vattentanken ger ett fantastiskt eko om man står där under. Här skapas musik om man klappar med händerna, skrapar skon i gruset eller sjunger en ton eller två. Helt fascinerande!
Vid Teleborgs slott finns ett litet café som har fått servera oss lunch ett par gånger. Själva slottet byggdes av greve Fredrik Bonde som morgongåva åt sin hustru Anna Koskull. De flyttade in år 1900, men tyvärr blev lyckan kortvarig då båda dog unga och barnlösa. Idag är slottet hotell och restaurang. Känner du igen det, kan det vara för att två säsonger av Stjärnorna på slottet spelats in där.
Vid HELGASJÖN ligger KRONOBORGS SLOTTSRUIN. Det är detta slott som har gett namn åt Kronobergs län. Intill ruinen ligger Ryttmästaregården. Där skulle man kunna få sig något till livs, såvida man inte var en sådan som helst ser saker lite för sent på dygnet ...
Vackert vid HELIGE Å ligger HUSEBY BRUK, två mil söder om Alvesta,. Det är ett gammalt järnbruk som använde sig av sjömalm som togs upp från botten av sjöarna i närheten. Här gjöts kanoner och järnkakelugnar från 1630-talet. Produktionen av tackjärn upphörde 1930, men gjuteriet var i drift till 1954.
Kring bruket fanns en hel by där statare och andra arbetare bodde. Här fanns lanthandel, mejeri, såg, kvarn, hyvleri med mera. Brukspatronerna bodde i herrgården, som i folkmun kallades Slottet. Vid slottet finns fortfarande park och trädgårdar bevarade.
En av de största mediehändelserna under 1950- och 1960-talen var Husebyaffären. Godsets ägare, fröken Florence Stephens, hade lurats av rådgivare som ställde till stor ekonomisk skada. Rättegångarna varade från 1957 till 1962, och ett dussintal personer dömdes. En av de inblandade var prins Carl Bernadotte, som trots sitt erkännande frikändes. Florence Stephens omyndigförklarades, men genom en lagändring blev hon åter myndig 1976. Vid sin död 1979 skänkte hon hela egendomen till staten för att allt skulle bevaras för kommande generationer.
Numera är bruket ett välbesökt turistmål. Här hålls varje år Nordens stösta julmässa med cirka 35 000 besökare.
(Källor: Wikipedia: Huseby, Wikipedia: Husebyaffären och Visit Småland)
På 1300-talet byggdes borgen PIKSBORG på en ö i sjön BOLMEN. Borgen byggdes av trä och jord vid gränsen mot Danmark. Det råder en viss osäkerhet vem som började bygga här, men mycket tyder på att borgen byggdes gemensamt av danska och svenska kungen för att skydda sig mot deras nya gemensamma fiende, Albrekt av Mecklenburg. Området där borgen stod, Finnveden, var det svenska rikets sydliga utpost. Piksborg skulle bevaka vägarna mot danska angrepp och kontrollera sjötransporterna på Bolmen, men en kanske en ännu vikigare uppgift var att driva in skatter till kungen. 1434 satte Engelbrekts upprorsmän borgen i brand och människorna där fick fly för sina liv. Eftersom borgen var byggd i trä blev den totalförstörd (källa: visitljungby.se). Det man ser av borgen idag är huvudsakligen en rätt stor gräskulle och rester av vallgravar. Idag har Bolmen en lägre vattennivå, och Piksborg ligger inte längre på en ö, utan på en halvö vid Bolmens strand. En av bilderna, den med trappen, är tagen uppifrån borgkullen.
Byggnaden man ser på bilderna är Piksborgs järnvägs- och poststation. Trots att det bygges en station här 1889 och att området är mycket vackert, växte det konstigt nog inte upp något samhälle här. Stationen var den sista i Sverige att få elekticitet. Fram till 1959 belystes såväl perrong som station med fotogenlampor. Några år senare, 1966, lades trafiken på den smalspåriga järnvägen ner (källa: Halmstad-Bolmen Järnväg). Stationshuset, perrongen och godsmagasinet finns kvar än i dag, men järvägsspåret är upprivet. Istället går det en vandringsled och en 25 mil lång cykelled (Karlshamn-Halmstad) på banvallen.
VÄSTERVIK är en vacker skärgårdsstad. Här stannar vi gärna några timmar för att få oss lite mat och röra på benen. Om man nu lyckas hitta någonstans att parkera vill säga. Den stora parkering där husbilarna brukar stå, tillåter inte sådana fordon. Men staden får i alla fall goda inkomster när husbilsägarna betalar både parkering och böter ...
När man kör väg 40 i närheten av ANKARSRUM, ligger den där så vacker, LÅNGSJÖN. Vem kan motstå en glittrande sjö och fin natur?
Vi hade stämt träff med två familjer på campingen i VIMMERBY. Konstigt nog kunde vi inte hitta igen varandra. Det visade sig finnas två campingar i Vimmerby. Slokörade checkade vi ut och begav oss till den andra.
Astrid Lindgrens böcker om Barnen i Bullerbyn utspelar sig i SEVEDSTORP, men i boken har byn fått namnet BULLERBYN. Bullerbyn har tre gårdar: Norrgården, Sörgården och Mellangården.
PELARNE KYRKA är en av Sveriges äldsta träkyrkor, och kanske den äldsta som fortfarande används. Man antar att den är från 1200-talets början. (Källa: Wikipedia) Här vigdes Astrid Lindgrens föräldrar 1905. Det var också därför vi stannade till, inspirerade efter Bullerby-besöket. Det blev några bilder på söta Linnea och Lovisa vid klockstapeln. Den är dock "bara" från 1600-talet.
Här låg en gång i tiden fiskeläget Döderhultsvik. Under åren 1700- och 1800-talet ansökte Döderhultsvik om att få statsrättigheter nio gånger. När det till sist beviljades 1856 bytte orten namn till OSKARSHAMN efter den dåvarande kungen, Oscar I.
STENSJÖ BY hamnade vi i efter att ha sett ett Sankthanskors, ⌘, i kartboken. Vi bestämde oss för att svänga av E22:an en mil norr om Oskarshamn lite på vinst och förlust. Vi visste inte vad vi skulle möta, men sådana markeringar är alltid spännande. Miljön vi kom till var fantastisk i kvällssolen - som att kliva in i Astrid Lindgrens värld. Stensjö by är numera (sedan 2020) ett kulturreservat där byggnader, åkrar, ängar och skog ska bevaras och brukas som det gjordes förut. Människor bor i husen och driver jord- och skogsbruk här, men besökare får traska runt på vägar och stigar och till och med titta in i de byggnader som har försetts med en nyckelsymbol. Vi har återkommit sedan dess, och hoppas få göra det fler gånger. Och ja, det visade sig att flera scener ur Barnen i Bullerbyn och Emil i Lönneberga faktiskt är inspelade här.
Sveriges minsta köping, PATAHOLM, lite norr om Ölandsbron. Tidigare var detta en viktig hamn- och marknadsplats vilket ledde till stora rikedomar. I dag kan man se spåren av denna framgång i form av charmiga, vackra hus och kullerstenslagda gator, men i storlek av en liten by. I Pataholm finns hantverksbutiker, hembygdsgårdar och ett café, men det bor bara ett 20-tal personer här.
Det tar tid att resa efter små vägar, men det är ofta det som gör resan väg, att sakta in för att uppleva. STRÖMSRUM ligger efter en sådan liten väg, ett mer kustnära och långsamt alternativ till E22 någon mil söger om Mönsterås.
Vattnet mellan fastlandet och Öland heter KALMARSUND. Här finns den 6 kilometer långa Ölandsbron. Det är Sveriges längsta bro om man räknar det som ligger inom landets gränser. (Öresundsbron är längre, men den ligger delvis på danskt område.)
