STUDIOFOTO
Endast fantasin sätter gränser för hur många sätt man kan ljussätta på. Här tittar vi på några exempel. Bara budgeten och utrymmet sätter gränser för hur många studioblixtar man kan ha. I praktiken är det dock ofta bra att begränsa sig. En bild ljussatt med en eller två blixtar blir ofta mer spännande än en med många blixtar. Bara för att vi tittar på fyra olika typer av ljus, innebär det inte att du ska ha fyra blixtar på alla bilder. "Less is [ofta] more".
En fotograf målar med ljuset. Med olika karaktär och riktning på ljuset förändras bilden dramatiskt. Det är ljuset som skapar stämningen i bilden.
Ett normalt ljus brukar bestå av en ljuskälla som ger form åt ansiktet och ett fyllnads- eller upplättningsljus som reglerar skuggorna så de inte blir alltför hårda. Kom ihåg att ögat klarar av större kontraster än vad kameran gör!
Ljusstyrkan avtar snabbt med avståndet. En dubblering av avståndet gör att att ljusstyrkan måste fyrdubblas för att lika mycket ljus ska falla på modellen.
Man brukar tala om fyra olika ljus: karaktärsljus, allmänljus, effektljus och bakgrundsljus. Den här bilden är ljussatt med alla fyra. Längre ner ser du samma bild fotograferad med att av ljusen tänt i taget. Kameran och lamporna har samma inställningar som på bilden ovan. (Lampornas placeringar är exempel. De kan placeras på många olika sätt.)
Karaktärsljuset är den viktigaste belysningen. Det är det som ger form åt motivet. Med detta ljus får vi fram skuggor i ansiktet. Ibland används detta ljus som enda ljuskälla.
I denna bild kommer karaktärsljuset från en bouncer som har placerats snett bakom modellen. Det är också vanligt att använda hårdare ljus som karaktärsljus.
Allmänljuset är ett mjukare ljus som används för att mjuka upp skuggorna som bildas av karaktärsljuset. Ofta används en bouncer eller ett paraply på en blixtlampa. Det kan också vara en reflexskärm som åstadkommer denna effekt genom att reflektera tillbaka en del av karaktärsljuset.
Utan allmänljus blir bilden väldigt hård, och skillnaden mellan skuggor och högdagrar riskerar bli så stor att kameran inte klarar av att återge dessa på ett önskat sätt. Skuggorna blir svart och högdagrarna riskerar att bli utfrätta (så ljusa att de blir helt vita).
Här kommer allmänljuset från en bouncer placerad en bit från modellen.
Bakgrundsljuset kan komma från olika typer av ljuskällor. Ibland låter man en blixtlampa med bikakeraster lysa mot bakgrunden. Det ger ett ljust parti med mörkare kanter. Rätt placerad kan en sådan bakgrund bidra till en snygg komposition. Vill man ha vit bakgrund är det särskilt viktigt att belysa bakgrunden, annars blir den grå.
Här är det en blixtlampa med vanlig reflektor, riktad mot bakre väggen, som har använts.
Effektljuset är, precis som det låter, ett ljus som ger effekter i bilden. Det kan till exempel vara ett ljus som används bakifrån för att förstärka konturen på motivet eller en punktbelysning på håret, ett ansiktsparti, ett smycke eller kläderna. Ofta används en smalstrålande ljuskälla, till exempel en blixtlampa med bikakeraster.
Till den här bilden användes en blixtlampa med klaffar monterade på reflektorn. Klaffarna är hoptryckta så att bara en strimma ljus passerar.
Att ljussätta är att måla, eller kanske snarare modellera, med ljus och skuggor. Med stor skillnad mellan högdagrar och skuggor kommer modellens form att framträda tydligare. Med mindre skillnad blir formen mindre påtaglig.
Män ljussätts ofta hårdare (större konstrast mellan högdagrar och skuggor) än kvinnor.
Mörka människor kräver starkare ljus än ljusa. Om hyn är mörk finns det risk att ett hårt ljus skapar reflexer som man inte vill ha i ansiktet. En stor, mjuk ljuskälla fungerar bättre än en mer koncentrerad belysning. Det är bättre med en svag belysning närmare än en kraftig längre ifrån.
Även på en söt liten flicka, utan tillstymmelse till ärr, grova porer eller skäggstubb, syns det skillnad på olika ljus. Vänstra bilden är belyst med blixt som det bara sitter en vanlig reflektor på. Ännu hårdare effekt hade det blivit med ett bikakefilter monterat på reflektorn. Till den högra bilden användes softbox.
Ett hårdare ljus ger en tydligare karaktär åt modellen. (Kanske inte är så vanlig ljussättning på en liten flicka...)
Genom att variera riktningen på ljuset kan man få helt olika effekter. Naturligt ljus anses alltid komma uppifrån, som solen, och därför placerar man ofta lampor snett ovanför modellen. Men många andra spännande möjligheter finns. Prova dig fram!
Om ljuset kommer från samma håll som kameran blir bilden "platt". Formen och strukturen markeras inte. Ibland kan det uppfattas som tråkigt. Andra gånger kan illusionen av en jämn yta vara en fördel.
Med ljuset från sidan blir formen mycket påtaglig. Det ger intresse åt bilden och framhäver strukturen. Titta till exempel på ärret just ovanför näsan. På den övre bilden syns det knappt, medan det syns väl på den nedre bilden. Det här kan man utnyttja till att framhäva karaktären hos en modell. Särskilt äldre herrar ser man ofta avporträtterade i en sådan ljussättning att rynkor och liknande framhävs istället för döljs.
Motljus kan användas för att framhäva siluetten. Riktigt stämningsfullt kan det bli att använda sig av motljus, men låta en reflexskärm reflektera tillbaka lite av ljuset mot ansiktet (se högra bilden nedan).
Båda bilderna nedan är tagna med samma ljusuppsättning. Skillnaderna, förutom sittställningen, är att den ena bilden har svart bakgrund och den andra vit samt att effekten på bakgrundsbelysningen har höjts till bilden med vit bakgrund för att få den riktigt vit. Bouncer har använts både till karaktärsljuset och allmänljuset. Skillnaden i styrka regleras med inställningarna samt avståndet till modellen. En skärm skyddar mot ströljus.
En smal belysning får ansiktet att se smalare ut. Placera modellen så att han eller hon tittar snett mot kameran. Karaktärsljuset placerar du snett bakom modellen så att skuggsidan hamnar mot kameran. Här har vi använt bouncer både till karaktärs- och allmänljuset, men karaktärsljuset kan lika gärna vara en ljuskälla med hårdare ljus för ännu mer effekt. Ca en tredjedel av det som syns av ansiktet är belyst. Allmänljuset placerar du ganska nära kameran. Skydda objektivet mot ströljus med en skärm. Smal belysning ofta till herrporträtt eftersom den anses ge lite extra karaktär.
Samma lampuppställning men med lite mer effekt på allmänljuset än i bilden nedan används ofta till porträtt. Med mindre skillnad mellan högdagrar och skuggor (ca 1½ bländarsteg) blir ljussättningen mjukare och passar även personer med mjukare framtoning.
Om vi istället låter större delen av den sida som är vänd mot kameran vara belyst av karaktärsljuset får vi en bred belysning. Det gör vi genom att flytta karaktärsljuset närmare kameran. Ca två tredjedelar ska vara belyst och en trejdedel i skugga. En sådan belysning ger ansiktet en bredare effekt än belysningen ovan.