objektiv

p>En av de stora fördelarna med en systemkamera är att du kan byta objektiv. Olika objektiv har olika egenskaper. Det har olika brännvidd, är olika ljusstarka och det varierar hur nära motivet du kan gå (närgräns) med olika objektiv. En del har en fast brännvidd, andra går att zooma in och ut.

För att byta objektiv trycker du in en knapp på kameran som lossar en spärr och samtidigt vrider du försiktigt objektivet. När du ska sätta fast ett objektiv tittar du efter en prick på objektivet och en på kameran. De ska hamna mitt emot varandra när objektivet sätts på plats. Sedan vrider du försiktigt fast objektivet.

Tänk på att kamerahuset är vidöppet när du har tagit bort objektivet så det är lätt att få in damm och annat icke önskvärt. Håll kameran nedåt när du byter objektiv så minskar du risken att det ska ramla in skräp i kameran. Byt aldrig objektiv på en dammig plats eller där vinden rör upp sand eller skräp.

Kamera med knapp för objektivbyte markerad

Kamerafattningen (fästet) varierar, så innan du köper ett nytt objektiv, kontrollera att det passar på din kamera. Det innebär också att det kan bli dyrt att byta kameramärka om man hunnit skaffa flera olika objektiv. De flesta väljer ett kameramärke och håller sig till det för att kunna använda de gamla objektivet till ett nytt kamerahus.

 


brännvidd

Man brukar tala om vidvinkel-, normal- och teleobjektiv. Zoomobjektiv är objektiv med variabel brännvidd.

Brännvidd 18 mm

Brännvidd 70 mm

Brännvidd 300 mm

Siffrorna på bilderna ovan är brännvidden som använts i millimeter. Alla bilderna är tagna från samma plats. En kortare brännvidd tar med mycket och avståndet mellan det som är nära och långt borta ökar. Med en lång brännvidd beskärs bildern hårdare och avståndet i djupled minskas. Ju längre brännvidd, desto närmare varandra i djupled upplever man att olika objekt är. Jämför det vita huset till vänster och kyrkan på bilderna märkta 18 och 70 ovan. Med lång brännvidd upplevs det som om att det som är nära kameran och det som är långt borta trycks ihop och kommer närmare varandra. (Kameran som fotograferat bilderna har förlängningsfaktor 1,6. Det gör att bildvinklarna motsvarar cirka 30, 110 och 480 mm på en kamera med fullformatssensor. Förmodligen rätt förvirrande, men de ger dig i alla fall en förståelse för skillnaden mellan kort och lång brännvidd.)

 


normalobjektiv

Ett normalobjektiv kallas så för att bilden liknar det vi ser i verkligheten. Avståndet mellan förgrund och bakgrund ser ut att vara ungefär lika långt på bilden som i verkligheten.

Traditionellt säger man att normal brännvidd är ca 50 mm. Det är lite längre än diagonalen, 43 mm, på en fullformatsensor eller bildrutan på analoga småbildskameror. Med en större eller mindre sensor/bildruta påverkas den normala brännvidden. Många digitala systemkameror har en mindre sensor och då blir den normala brännvidden kortare. Vanligt är 30-35 mm. Läs mer nedan under "Brännvidd och sensor". (Bilden nedan är tagen med brännvidd 34 med en kamera med förlängningsfaktor 1,6.)

Normal brännvidd

Normalobjektiv används som ett allroundobjektiv. Det används mycket till landskapsfotografering och halvbildsporträtt. Om det passar för närbilder av människor eller inte råder det delade meningar om. En del uppfattar det som om kameran blir alltför påträngande om man tar närbilder med normaloptik eftersom man måste gå nära. Andra uppfattar just det, att man måste gå nära, som en fördel.

Ett fast 50 mm:s objektiv brukar finnas i de kameraväskor som innehåller några objektiv. Anledningen är att det finns ljusstarka sådana (f/1.4 eller f/1.8) att köpa till relativt låga priser. Med dem klarar man sig utan att behöva blixt i begränsat ljus och och den stora bländren ger möjlighet till kort skärpedjup. Bilden nedan är fotograferad med ett 50 mm:s fast objektiv med bländare f/1.8. Den röriga bakgrunden blir mindre störande genom suddigheten som följer med det korta skärpedjupet.

Stor bländare ger kort skärpedjup

 


vidvinkelobjektiv

Vidvinkelobjektiv har kortare brännvidd än normalobjektivet. Ju kortare brännvidd desto större vidvinkel. Vidvinkelobjektivet tar med mycket, men det i sin tur gör att allting blir litet. Avståndet mellan närliggande och avlägsna objekt ser större ut än i verkligheten.

Traditionellt anses brännvidder mellan ungefär 21 och 35 mm vara vidvinkelbilder. Med de vanliga mindre sensorerna på systemkameror motsvarar det ca 13-24 mm. Ännu kortare brännvidder ger kraftiga förvrängningar av bilden. Objektiv med extrem vidvinkel kallas fish-eye och med dem får man en rund effekt.

Vidvinkel används ofta för att fotografera naturvyer och panoramabilder. De används också till inredningsfoto för att man får med mycket och rummen ser rymliga ut. Däremot är de olämpliga vid närbildsporträtt eftersom de förvränger modellen (det som kommer närmast objektivet blir oproportionerligt stort jämfört med resten).

Italensk stadsvy fotad med vidvinkel

 


teleobjektiv

Teleobjektiv har längre brännvidd än normalobjektivet. Ju högre siffra desto närmare upplever man att motivet kommer. Traditionellt brukar man tala om ca 75 mm och uppåt (ca 50 mm och uppåt med mindre sensor). Ju längre brännvidd, desto närmare kommer du visuellt ditt motiv. Tyvärr innebär också en lång brännvidd att det är svårt att hålla kameran tillräckligt stilla, så stativ kan bli nödvändigt om det inte är ordentligt ljust. Till detta kommer att generellt är ett objektiv med längre brännvidd ljussvagare.

Teleobjektiv är ofta det andra objektivet man köper, efter normalzoomen. När du väljer vilket teleobjektiv du ska köpa bör du, förutom att jämföra kvalitet, brännvidder och bländaröppning, fundera hur tungt objektiv du orkar bära med dig. Ett objektiv som blir kvar hemma ger inga bra bilder.

Teleobjektiv används flitigt av naturfotografer som vill komma nära motiv som befinner sig på stort avstånd. Det kan också väljas för att det förstorar elementen på medeldistans och i bakgrunden (se stadsbilderna ovan) eller för att det trycker ihop olika element i djupled. Fotograferar du en kurvig väg kommer den att se ännu kurvigare ut.

Även porträttfotografer föredrar ofta teleobjektiv. Modellerna ser bra ut när de fotograferas med en lång brännvidd. Väljer man för kort brännvidd förvrängs proportionerna så att näsan ser stor ut och det som kommer en bit från objektivet blir väldigt litet. Andra anledningar att fota porträtt med teleobjektiv är att man kommer nära utan att störa och att bakgrunden blir lugnare än med ett kortare objektiv. Dels är skärpedjupet kortare med teleobjektiv och dels beskärs bakgrunden hårdare så inte så mycket som tar uppmärksamhet från modellen kommer med. (Å andra sidan finns det alltid olika åsikter om det mesta. En del vill fota med kortare brännvidd för att komma närmare personen under själva fotograferingsögonblicket och för att få med mer av miljön personen vistas i.)

Till bilden nedan valdes en lång brännvidd för att fontänen långt bort i älven skulle fylla ut en större del av bilden och för att inte husen på andra sidan älven skulle komma med.

Brudpar fotat med teleobjektiv

 


fasta objektiv vs zoomobjektiv

Fasta objektiv har en enda brännvidd. De är ofta ljusstarkare (har större bländare) och väger mindre än zoomobjektiven.

Zoomobjektiv har en variabel brännvidd, man kan zooma in och ut. Normalzoom kan hantera normal brännvidd och ett spann däromkring, till exempel 18-55 som följer med som kitobjektiv till många systemkameror. Ett telezoom har längre brännvidder, till exempel 70-300. Zoomobjektiv ökar användbarheten markant jämfört med fasta objektiv.

Det finns också zoomobjektiv som spänner över ett stort område, tillexempel 18-200. De är mycket populära som reseobjektiv eftersom man inte behöver släpa flera olika objektiv med sig. En del anser att dessa objektiv inte ger tillräckligt skarpa bilder, men faktum är att det är många som har dem och älskar dem. Ett bra objektiv ger bättre bilder än ett superbra objektiv som man inte har med sig.

 


brännvidd & sensor

Det kan vara bra att känna till att olika kameror har olika stora sensorer. Den storlek som bildrutorna filmen i de analoga småbildskamerorna har, 24 x 36 millimeter, kallas i den digitala världen för fullformat. Den storleken finns i dyrare digitala systemkameror, men börjar även komma i lite billigare kameror. Fullformat ger bättre kvalitet än mindre sensorer och möjliggör även större vidvinkel.

Många kameror har mindre sensorer. De registrerar inte lika mycket av det som syns genom objektivet. Fotar man från samma plats och med samma objektiv men med en kamera med fullformatsensor och en med mindre sensor kommer det att se ut som om objektivet förstorar mer i kombination med den mindre sensorn, men i själva verket är motivet mer beskuret.

Vy med olika beskärning

Sensorns storlek påverkar vad som kommer med på bilden

Med en fullformatsensor kommer en större del av motivet med på bilden (vänster). En mindre sensor beskär motivet och förstoringsgraden gör att den ser ut att vara tagen med en längre brännvidd än vad den egentligen är (höger).

För att kunna jämföra brännvidden mellan olika kameror talar man om olika förlängningsfaktorer. Systemkameror har ofta förlängningsfaktorer på 1,5-1,7 såvida de inte är fullformatskameror. Nikon brukar ha 1,5 och Canon 1,6. Ju mindre bildsensor kameran har, desto större förlängningsfaktor. För att veta vilken brännvidd objektivet motsvarar multiplicerar man brännvidden med förlängningsfaktorn. Normalobjektiv för fullformatsensorer har en brännvidd på ca 50 mm. Normalobjektiv för en kamera med förlängningsfaktor har en brännvidd på ca 30-35 mm. (Kompaktkameror brukar ha ännu mindre sensorer, men många tillverkar räknar om brännvidden för dessa. När objektivet är fast monterat och inte kan användas på olika kameror går det ange optikens värden i kombination med aktuella sensorn.)

Det stora problemet med mindre sensorer är att det är svårt att få ordentlig vidvinkel, det vill säga få med mycket på sidorna. Det är inte alltid möjligt att backa för att få med allt man vill ha i bilden, till exempel om du ska fotografera ett rum inomhus, och en liten sensor ger ytterligare begränsningar då den inte tar med lika mycket av det som objektivet faktiskt fångar.

Om din kamera har en mindre sensor och du i framtiden skaffar en fullformatare kan det vara bra att känna till att en del objektiv är gjorda för mindre sensorer. Använder du dem till en fullformatkamera kan det hända att objektivet beskär bilden eftersom det är gjort för en kamera som ändå inte utnyttjar hela ytan. Det är alltså inte helt säkert att dina gamla objektiv kommer att fungera med den nya kameran.

information, inställningar och tillbehör

Vad som står på ett objektiv varierar. Som exempel tittar vi på ett vanligt objektiv som följer med många av Canons kamerahus vid inköp.

På framkanten runt objektivöppningen hittar vi följade information: CANON ZOOM LENS EF-S 18-55mm 1:3.5-5.6 IS II§ ø58mm. (En del objektiv har informationen på annan plats.)

  • Hela texten utom ø58mm är objektivets namn. Av det framgår bland annat att det här är ett Canonobjektiv och vi törs därmed anta att det har canonfattning och passar på kameror med det objektivfästet. (Hade det varit ett objektiv från en tillverkare som gör objektiv till olika kameramärken hade vi behövt ta reda på vilken fattning det har för att veta om det passar.)
  • 18-55 mm talar om att det är ett zoomobjektiv med brännvidden 18-55 mm. Zooma gör man genom att vrida på objektivet.
  • 1:3.5-5.6 talar om att med kortaste brännvidd (18 mm) är största bländare 3,5 och vid längsta brännvidd (55 mm) är största bländare 5,6.
  • IS betyder Image Stabilization. Objektivet har bildstabilation som gör att man klarar av längre slutartider utan stativ. (Nikon kallar det VR, vibrationsreducering.) Om man fotograferar med stativ bör man slå av den funktionen på knappen för detta.
  • ø58mm talar om att filtergängans diameter är 58 mm. Längst fram på objektivet finns nämligen en gänga där man kan fästa filter för skydd eller olika effekter.

På sidan av objektivet hittar vi...

  • en skala som visar vilken brännvidd som används. Detta registreras också i bildinformationen så det går se i ett bildredigeringsprogram i efterhand vilka inställningar som använts. Bra att studera för att lära sig vilka effekter olika inställningar ger!
  • en knapp med lägena 'AF' och 'MF'. AF står för autofokus. Vill vi själva ställa skärpan väljer vi MF. På det här objektivet ställs skärpan genom att vrida på den yttersta dele av objektivet.
  • texten 'MACRO 0.25m/0.8ft' talar om att det går fota närbilder med objektivet och att närgränsen är 25 cm. Om motivet är närmare än 25 cm kommer det inte att gå få skarpt.
  • en knapp med texten 'STABILIZER'och lägena 'ON' och 'OFF'. Att bildstabilisering är inbyggt i objektivet förstår vi också av texten 'IMAGE STABILIZER'. Bildstabilisering innebär att objektivet (eller i vissa fall kameran) räknar ut hur objektivet skakar till när man tar bilden och kompenserar för detta. Den funktionen ska man slå av när man fotar med stativ eftersom kameran inte rör sig som om den var handhållen då. Bildstabilisering gör att man klarar av att fotografera med längre slutartider utan att bilden blir suddig.
  • ett antal siffror, knappt läsbart på detta objektiv, som är objektivets serienummer. Det är individuellt för varje objektiv och bra att känna till om det blir problem eller om man drabbas av stöld och ska göra en polisanmälan.
  • (En del objektiv har även en knapp där man väljer mellan olika avstånd, till exempel 0,3 till 0,5 meter eller 0,5 meter till oändlighet. Det valet gör man för att autofokusen inte ska behöva söka igenom så stort område och därmed spara tid.)

Till objektivet medföljer alltid ett objektivlock och ofta ett motljusskydd. Objektivlocket måste du vara rädd om eftersom det skyddar linsen. Ett repigt objektiv är inte roligt att använda.

 


filter

Som ett extra skydd kan man sätta dit ett UV-filter. Dels tar det bort UV-strålning som kan störa bilden men kanske ännu viktigare är att det bildar en extra skyddande hinna. Det är billigare byta ut ett filter än ett helt objektiv om det trots försiktighetsåtgärder råkar bli repigt.

Det finns en uppsjö av andra filter också att prova om man vill. Tidigare köpte många färgare filter, men idag när man kan man justera färgen i bildbehandlingsprogram är de inte lika intressanta längre. Förutom UV-filter är det gråfilter och polarisationsfilter som är vanliga i dag.

Ett gråfilter tar helt enkelt bort ljus. Hur mycket beror på vilket filter du valt. Genom att sätta dit ett gråfilter kan du förlänga exponeringstiden utan att ändra bländare. Effektivt om du vill ha mycket rörelse i bilden, till exempel ett vattenfall med bomullskänsla. Det finns även tonade gråfilter som gör att himlen blir mörkare.

Gråfilter ger möjlighet till längre slutartid, vilket gör att vattenfallet ser mjukare ut

Polarisationsfilter använts för att göra himlen blåare eller minska reflektioner från sjöar och vattendrag. Genom att vrida det får du fram olika resultat.

 


motljusskydd

Motljusskyddet sätter du fast längst fram på objektivet. Det egentliga syftet är att minska risken att linsöverstrålning från solen gör bilden urvattnad. En viktig bieffekt är att motljusskyddet även skyddar kameralinsen från stötar och fingeravtryck då den blir svårare att komma åt av misstag med fingrar eller annat.

Storleken och utformningen varierar mellan olika objektiv eftersom det inte får dölja någon del av motivet. Ofta följer det med när man köper objektivet, särskilt på objektiv med längre brännvidder. På vidvinkelobjektiv kan det hända att motljusskyddet måste bli så kort för att inte komma med på bild att det inte anses vara någon större vits att ha ett.

Motljusskydd brukar vara löstagbara för att objektivet inte ska ta onödigt stor plats när du lägger undan objektivet. Det finns ingen anledning att inte ha det på plats medan man fotograferar, även om solen inte skiner. Ja, det skulle vara att kameran kan se lite mer skrämmande ut när objektivet blir längre i så fall.

Det sitter en liten prick längst fram på objektivet och en motsvarande prick finns på motljusskyddet. Sätt dem mitt för varandra när du ska sätta fast det så hittar du rätt läge. När du inte ska använda objektivet kan du vända motljusskyddet och sätta det andra vägen, delvis över objektivet. Titta efter en annan markering, ofta en ring, när du ska fästa det fel väg.