filformat


Det finns mängder med filformat. Nedan går vi igenom några som är vanliga i bildsammanhang. De vanligaste när man ska skicka fotografier till andra är JPEG (till "vanliga" människor) och TIFF (till "proffs").


jpeg

Det vanligaste filformatet för bilder är JPEG (skrivs även JPG). Formatet är praktiskt då det fungerar på många plattformar och i många program. JPEG kan hantera många olika färger vilket gör det lämpligt till fotografier. Det går också komprimera så att filerna blir mindre (dock med kvalitetsförlust - ju hårdare komrimering desto sämre kvalitet).

Filformatet har en förlustgivande komprimering. Filkomprimeringen ändrar vissa färgvärden i bilden för att få ner filstorleken. Ju högre grad av komprimering, desto mer förstörs bilden. Information går inte återställa i efterhand, så det är viktigt att spara originalfilen orörd om man senare behöver ett exemplar av bilden med högre kvalitet.

Om man zoomar in en JPEG-bild på en skärm kan du relativt lätt se skillnad på olika komprimeringsgrad. Skriver du ut bilden ska du komprimera den ganske hårt för att se skillnad. Som en tumregel kan man säga att 80 procents komprimering kan vara lämpligt. Det gör stor skillnad på bildstorleken utan att ge någon nämnvärd försämring av bildkvaliteten.

Exempelbild i JPEG-format

Exempelbilden tar 113 kB med minsta möjliga komprimering, och betydligt mindre med ökad komprimering.

JPEG brukar dock undvikas i bilder med stora enfärgade fält, till exempel logotyper, då det finns risk för ojämnheter, särskilt vid övergångar till andra färger. I exemplet nedan är effekten något överdriven för tydlighetens skull.

Exempelbild med ojämnheter som kan uppstå i JPEG

 

JPEG-bilder sparas alltid i 8 bitars färgdjup.


gif

Till logotyper väljer man ofta GIF eller PNG där man slipper ojämnheterna vi såg ovan. Dessa format kan också innehålla genomskinlighet, vilket kan vara en fördel till exempel om man vill ha en rund bild. Gör man så med JPEG kommer det genomskinliga att bli vitt.

Till fotografier med många nyanser är GIF ett sämre val än JPEG eftersom bilden kan innehålla maximalt 256 olika färger. (GIF fungerar dock i gråskala där 256 färger räcker längre.)

GIF har egentligen förlustfri komprimering, men det är en sanning med modifikation. Formatet kan endast hantera 256 färger. Fanns det fler nyanser innan filen sparades som GIF försvinner de.

Exempelbild i GIF

(44 kB)

Gråskalebild i GIF

(86 kB)


png

Ett bättre alternativ för färgfoton än GIF är PNG. PNG klarar att återge färgerna bra. När det gäller färgfoton tenderar dock filerna att bli större än JPEG (beroende på motiv).

Precis som när det gäller GIF kan PNG hantera genomskinlighet och man slipper oroa sig för ojämnheter i enfärgade ytor.

Ofta används PNG till logotyper och andra typer av bilder som inte är rektangulära. Ibland får man en ljus, lite hackig kant om man lägger en sådan bild på en färgad bakgrund. Det kan man slippa undan på två sätt:

  • Välja palettvarianten PNG-24. Det kan ge en större fil, men tonar kanten mot genomskinligt istället för mot en färg. Man slipper den fula kanten. Tidigare hanterade inte alla webbläsare PNG-24, men idag är det knappast något problem.
  • Vill man ändå använda PNG-8 kan man i samband med exporteringen till PNG välja en mask i samma nyans som bakgrunden som ska användas senare. Då tonas kanterna mot den färgen istället för mot vitt.

Exempelbild i PNG

(178 kB)


tiff

TIFF har hög kvalitet och används därför ofta i grafiska sammanhang. Det är ofta förstahandsvalet när man skickar bilder till tryck. Filerna är dock minneskrävande och hanteras av ett begränsat antal program.

TIFF kan komprimeras med LZW utan någon kvalitetsförlust.

Med TIFF kan du välja mellan 8 och 16 bitar. Det senare gör bildfilen större. Det kan finnas anledning att välja 16 bitar om du senare har tänkt redigera bilden kraftigt, men annars är 8 bitar som gäller. Om bilden är färdig och du ska skicka den till tryckeri eller liknande väljer du 8 bitar.

(Formatet fungerar inte på webben så du får inte se bildexemplet, men jag kan berätta att jämförelsebilden kräver 477 kB utan komprimering.)

psd

PSD är Photoshops eget format. Det är ett bra format att jobba i då kvaliten inte förstörs. Som färdig fil är det dock mindre lyckat då andra måste ha samma eller senare version av Photoshop för att kunna öppna filen. Dessutom blir filerna minneskrävande. Det vanliga är att man arbetar i PSD och sparar den i ett annat format (för foton vanligen JPEG) när bilden är färdig.

(Formatet fungerar inte på webben så du får inte se bildexemplet. Jämförelsebilden är 339 kB stor.)

raw

Till sist något som egentligen inte är ett specifikt filformat utan ett samlingsnamn för olika sådana, raw. Två exempel på rawformat är DNG och CR2. Raw är helt enkelt bilden så som kameran ser den. Alla kameror fotar i raw, men många gör om bilden till JPEG innan den sparas på minneskortet. Fler och fler kameror kan nu även spara rawfilen.

Fördelen med rawfiler är att de innehåller all information kameran fångar upp. Fotar du i JPEG slängs informationen som inte behövs bort innan filen sparas. I rawfilen finns allt kvar, och då går det till exempel byta vitbalans i efterhand. Det går också justera nivåerna mer än i en JPEG-fil.

Nackdelen med raw är att filerna är stora och få program kan hantera dem. Jag kan inte visa dig något bildexempel här, eftersom webben inte kan visa rawbilder. Köper du en ny kamera är det inte säkert att en äldre version av Photoshop klarar av filen eftersom det kommer nya varianter av rawfiler med nya kameramodeller.

(Jag kan inte skapa någon jämförelsebild eftersom dessa filer görs i kameran, men filerna är många gånger större än JPEG-filerna.)