Innan vi beger oss in i Danmark, måste vi inleda med ett par bilder från ÖRESUNDSBRON.
VÄRLDEN
Klicka på en bild om du vill se den större, och klicka igen för att återgå. Sidan ses helst på större skärm (dator) för att bilderna ska visas i rätt ordning. Skrolla ner eller använd genvägarna nedan.
Vår utgångspunkt under perioderna i Danmark är SLAGELSE. Staden ligger på Själland, rätt nära bron över Stora Bält och 9 mil från Köpenhamn. Här bor ungefär lika många som i Skellefteå, men centrum känns större. Kanske beror det på mängden av småaffärer, caféer och restuaranger och de många torgen.
Vårt tillfälliga hem vid första besöket i Slagelse ligger centralt ovanför en frisörsalong i ett vitkalkat hus. Huset syns på en av bilderna nedan, med texten "Frisör hos Peter" på fasaden. Jag har gjort ett antal besök på bottenplan också och verkligen upplevt variationer i hur väl kommunikationen lyckas. Och variationer i frisyrens utformning. Det kan vara så att det finns en samband ...
Ett kvarter västerut återfinns järnvägsstationen, torget Schweizerplads med restauranger och uteserveringar ligger ett kvarter söderut och västra Själlands största köpcentrum bakom huset.
Några år senare ligger vårt boende på BREDEGADE, en av de äldsta gatorna i medeltidsstaden. Om man står på Gamle Torv och tittar mot Bredegade ser man en liten rondell och till vänster, på Bredegade 1, ligger Slagter Thomsen i ett korsvirkeshus med rött tegel. Det känns härligt gammaldags och lite mysigt att kunna handla helgmat hos slaktarn istället för på vanliga matvaruaffärer, även om jag måste erkänna att även stormarknaderna får sälja en del.
Vår lägenhet ligger till höger sett från torget i ett vitt hus med svart entréplan (bild 2), i en vacker, ljus lägenhet med stora fönster och högt i tak. Vägg i vägg, på Bredegade 4-6, ser du två rödbrunda byggnader. På denna plats gick H. C. Anderson skola. Skolhuset är dock rivet. Andersen föddes 1805 i Odense på Fyn och blev tidigt intresserad av teater. Han drömde om en framtid som skådespelare. 1819 flyttade han till Köpenhamn flör att försöka få anställning på Den kongelige Teater. Det misslyckades. Vad han därmot fick var viktiga kontakter. Den inflytelserika Jonas Collin la fram Andersens sak för kungen, och menade att det som behövdes var utbildning. Andersen fick då en friplats på Slagelse Latinskole. Från början skulle latinskolorna utbilda blivande präster, men på H.C. Andersens tid var det skolor som skulle förbereda välbegåvade pojkar för universitetsstudier.
Det blev en tuff tid. Andersen hade trivts bra i Köpenhamn med teatern och många vänner. Slagelse på den tiden bjöd dock inte på mycket nöjen. De största attraktionerna var den nya engelska brandsprutan och pastor Bastholms bibliotek. Andersen var 17 år när han fick börja 2:a klass tillsammans med pojkar i 11-12-årsåldern. Han vantrivdes och hade ett mycket ansträngt förhållande till rektor Simon Meisling. Meisling var oförskämd och förnedrande mot Andersen. Andersen var både flitig och begåvad, men hade svårt att koncentrera sig på läxorna och skrev hellre dikter, vilket han inte fick. Andersen hade svårt med grekiska och latin, vilket var ämnen rektor Meisling undervisade i. Meislings synnerligen brutala och hånfulla pedagogik gjorde det inte lättare och Andersen brast ut ofta ut i gråt på lektionerna. Med tiden ändrade dock Meisling attityd mot Andersen, troligen för att han fick upp ögonen för uppmärksamheten Andersen fick från såväl Jonas Collin som kungen. De första tre åren bodde Andersen hos Madame Henneberg längre ned på Bredegade, men 1825 flyttade han in hos rektor Meisling och hans familj i skolhuset. Kanske rektor Meisling trodde det skulle se bra ut inför landets höga herrar om han lät Andersen bo hos honom. Det ansågs också vara positivt för studieresultaten. "Slagelse rimer på plagelse", hävdade Andersen. Rent språktekniskt har han förstås rätt, men jag tycker nog att det är en rätt trevlig stad.
Längre ned på Bredegade ligger stadens museum. Här har man tagit tillvara på rekvisita från filmen Unge Andersen (2005) och byggt upp en del av rummen från Slagelse Latinskole. Klassrummet du ser på bilderna är årskurs 3:s klassrum. Klassrummet var litet, endast 16 m2, och de var 13 elever i klassen. Någon vidare studiero var det knappast tal om då Bredegade var Slagelses huvudgata på den tiden och det levde om mycket från vagnarna och boskapen på gatan. På skolan fanns klass 1-4 och man gick 2 år i varje klass. Andersen fick börja i årskurs 2, då det bedömdes lämpligt utifrån hans förkunskaper. (Källor: Wikipedia och Lars Bjørnstens webbsite om H.C.Andersen)
På Bredegade finns det många vackra byggnader och förutom Slagelse Museum ligger bland annat Det gamle Trykkeri och teatern Krabasken här. En maffig gammal tegelanläggning som väckte min nyfikenhet redan första gången vi kom körande länge Bredegade ligger på Bredegade 7. Det visade sig vara Helligåndskirken och klostret Helligåndshuset. Det har aldrig bott några nunnor och munkar på det här klostret, utan här tog man hand om sjuka, gamla och vanföra. Kyrkan var klostrets kapell. Idag är kyrkan en vanlig kyrka som hör ihop med Sankt Peders Kirke lite längre ned på gatan och klostret innehåller lägenheter som man måste ha fyllt 60 för att få bo i. Kölistan lär vara lång.
Fram till 1600-talet lär Slagelse ha varit en av Danmarks viktigaste städer, men därefter ha tappat i betydelse. En av gatorna i stan heter Slotsgaden, och den väckte förstås vår nyfikenhet. Kommer man till ett slott om man följer vägen? Mycket riktigt hittade vi ruinerna av ett. Det är inte mycket kvar av ANTVORSKOV kloster och slott, men historien är spännande. Antvorskov kloster byggdes kring år 1170 och blev nordisk centrum för Johanniterorden vars uttalade syfte var (och fortfarande är) att hjälpa sjuka och svaga människor. På medeltiden var det också en militär orden med nära koppling till korstågsrörelsen. Dannenbrogen (den danska flaggan) sägs ha fallit ned från himlen under ett korståg, men den är misstänkt lik Johannitternas baner: ett vitt kors på röd botten. Vid reformationen på 1500-talet övergick klostret i kronans ägo och kungen, Fredrick II, byggde om det till ett slott.
Inte långt från klosterruinen ligger SLAGELSE LYSTSKOV. Här finns mysiga stigar och en sjö som heter Studentersøen. Lystskovar finns på flera platser och tanken är att stadsbor och andra ska kunna göra utflykter till dem. I Danmark finns inte allemansrätt som i Sverige, men man får promenera i skogen. Är skogen privatägd måste man dock hålla sig till vägar och stigar och får bara vistas i skogen mellan 6.00 och solnedgången.
Samhället SKÆLSKÖR ligger vackert vid havet i Slagelse kommun. Namnet betyder ungefär musselstranden. Man får en märklig känsla när man går längs affärsgatan. De färgglada husen sitter ihop sida vid sida, och man upplever att man är mitt i staden. Här och var finns det dock portar som går genom huskropparna, och skulle man få för sig att smita igenom en sådan port skulle man plötsligt befinna sig ute på landsbygden.
I Skælskør finns en av Slagelses bästa stränder, KOBÆK STRAND. En 90 meter lång badbrygga utövar sin magiska dragningskraft och man bara måste gå ut och sitta ned ett tag på den. När vi är där första gången i mitten av oktober blåser det kallt, men det hindrar inte en kvinna som gör oss sällskap på bryggan från att ta ett dopp från bryggan. Kläderna och handduken knyter hon vant fast i staketet längst ut på bryggan för att de inte ska blåsa bort och så badar hon. Naken förstås. Danskarna är liberala när det gäller badkläders vara eller inte vara. Jag nöjer mig dock med att fota en fullt påklädd Jonas. En vacker kväll några år senare är vi tillbaka, med vänner denna gång. Det är 5 grader i vattnet. Det blir inget bad för oss denna gång heller.
Några kilometer från Skælskør centrum ligger BORREBY HERREBORG, en av de bästa bevarade renässansbyggnaderna i Danmark. Herrgården byggdes på 1500-talet med dubbla vallgravar och en hel del annat som skulle försvara stället. Det stoppar inte oss från att ta en titt. Det gör inte heller barnen som hoppar studsmatta vid borgen. Jag vet inte om de bor i borgen, men vi får känslan att de hör dit. Vilken härlig kontrast mellan det gamla och det nya! Vid vårt andra besök är träden höstgula, och vi blir kvar en god stund och njuter av den fina naturen och de vackra omgivningarna.
KORSØR ligger vid havet i Slagelse kommun, och härifrån går bron över Stora Bält. Brofästet på Själlandssidan ligger ute på HALSSKOV ODDE.
KORSØR LYSTSKOV är en 130 ha stor bokskog med gott om djur och fornminnen. Det finns många fina stigar i området, men vi lockas mest av havsstranden. Vi följer den smala strandremsan nedanför branten runt udden och Stora Bält-bron uppenbarar sig i fjärran. De stora fartygen ser ut som leksaksbåtar på det här avståndet, men man kan inte låta bli att titta och fascineras.
Den rödkalkade stugan vi passerar kallas FANEHUSET. Det råder viss osäkerhet om när det byggdes, men officiellt var det 1627. Stugan är känd för att den franska författaren Louis-Ferdinand Céline har bott här. Under en period strax före andra världskriget författade Céline antisemitisk propaganda, vilket gjorde att han tvingades lämna Frankrike och gå i politisk exil i Danmark 1945-1951. I Danmark dömdes han för vad han hade gjort och fick sitta i fängelse. Sommartid bodde han sedan i Fanehuset i Korsør. Han var inte helt nöjd med sin tillvaro, och lämnade Danmark med orden: "Jag kommer inte tillbaka förrän sillarna har fått vingar." (Källa: Skylt på huset och Wikipedia) Vad som har utspelat de övriga nästan 500 åren vet jag inte, men det faktum att huset ser fallfärdigt ut och att väggen håller på att kalva i kombination med att det sitter en parabol på taket väcker nyfikenhet. När bodde någon här senast?
Något annat som gör mig nyfiken är byggnaderna man ser i bakgrunden om man tittar noga på en av bilderna av Fanehuset. Vi fattar inte först vad det är för stor, gul tegelanläggning som ligger där ödsligt på en åker vid änden av en liten, liten väg. En snabb googling förklarar att det är ett rätt stor hotell från 1969 som vunnit priser för sin arkitektur. Hotellet är i fullt bruk ännu. Till skillnad från Fanehuset. Tror jag.
KALUNDBORG ligger på nordvästra Själland. Den gamla stadsdelen HØJBYEN (högstaden) lockar att vandra runt i med sina färgglada hus och historiska byggnader. Mest känd är Vor Frue Kirke, en romansk tegelkyrka från 1170 med fem torn. Kyrkan ser stor och maffig ut utifrån, men är mysig och oväntat liten på insidan.
På en udde utanför Kalundborg, på Själlands västligaste punkt, ligger RØSNÆS. Det är en två mil lång udde med vacker natur - lite som en blandning av Bjuröklubb och skånska Brösarp (med en liten touch av Burträsk, tillägger maken). Här finns kohagar, stränder och vingårdar och allra längst ut en liten fyr. Mycket fridfullt och vackert.
BJERGE SYDSTRAND är ett område med sommarhus mellan Kalundborg och Slagelse. Området är känt för sin fina sandstrand och för att det är ett av Danmarks mest solsäkra områden.
Om man vandrar vidare söderut kommer man till REERSØ. Det är en mysig gammal by som är mest känd för sina svanslösa katter som ska ha kommit till platsen med ett skepp som förliste i Stora Bält. Fram till 1600-talet var detta en ö, men med tiden har det samlats massor som gjort att det i dag är en halvö. Byn är mysig och havsstranden bjuder på såväl sandstrand som branta klinter.
I södra delen av Kalundborg kommun, ligger MULLERUP HAVN. Vi såg en skylt och körde ner utan att veta vad det var. Där fick vi uppleva en fin solnedgång med utsikt mot Stora Bält-bron.
STEVNS KLINT ligger på Sydsjälland, rakt över havet från Falsterbo. Det är ett av UNESCOS världsarv, vilket i första hand beror på att man i klinten kan se ett lager lera som sägs dokumentera det meteroitnedslag som gjorde att dinosaurierna dog ut. Ytterst på kanten står HØJERUPS GAMLA KYRKA. Den byggdes cirka 1250. På 1600-talet började klinten gnaga sig in på kyrkogården, och kanten kom närmare och närmare kyrkan. 1910 ansågs det vara för farligt att använda kyrkan, så man byggde en ny några hundra meter inåt land. Morgonen den 16 mars 1928 rasade det igen, och denna gång följde kyrkans kor med i fallet. Det blev stor folkvandring och alla ville se resterna av koret, altaret, kistor och skelett som låg nere på stranden. Snart bestämdes det att man skulle säkra kyrkan för ytterligare ras. Stora stenar las ut nedanför kyrkan som vågbrytare (se familjen Stenberg på "stenberget" nedan) och på branten under kyrkan gjöts ett betongfundament. Där koret varit placerades en utsiktsbalkong. Det man kunde rädda av altartavlan finns att se i sakristian. Idag, då kyrkan inte längre har status som kyrka, används den främst för borgerliga vigslar och kulturella arrangemang.
Jonas hade tidigare sett att det finns bokskog i BISSERUP, några mil söder om Slagelse, så en fin novembersöndag åker vi dit för att uppleva bokskogens färger. Visst är det fint, men det jag verkligen fastnar för är en granskog. Dagen fortsätter med vandring längs BISSERUP STRAND och en tur ut på GLÄNØ. Ön är bara 26 meter hög på högsta punkten, men marken stupar brant vid stranden. Nedanför klinten hittar man en lång, lång sandstrand och vackra stenar.
Städerna och byar ligger tätt i Danmark, i alla fall med norrländska mått mätt. En och en halv mil från Slagelse ligger staden SORØ. Det är en liten stad som genom seklerna snarare gjort sig känd som en plats för tänkare än som hippt turistmål eller industriort. Vid klosterkyrkan ligger några kungar och andra storheter begravda, tillika Bernhard Severin Ingemann som skrev psalmen "Härlig är jorden". Kan inte annat än hålla med honom i det. Det gula tvåplanshuset på en av bilderna är för övrigt lärarbostaden där Ingemann bodde sina sista fyrtio år.
Ska jag vara ärlig har vi inte sett så mycket av HOLBÆK. Vi körde ner till lystbådehavnen (fritidsbåtshamnen) och där blev vi kvar tills novembermörkret sänkte sig. Förhoppningsvis kommer vi tillbaka en dag.
Tre mil norr om Slagelse ligger samhället JYDERUP. Hit lockas vi av vandringsleden runt sjön SKARRESØ. Eller runt och runt, vattnet står så högt i den grunda sjön att stigen bitvis ligger under vatten vid vårt besök. Vi går lite hit och lite dit där det gårk ta sig fram en härlig januaridag, och det är mycket vackert.
Egentligen hade vi tänkt börja vandringen vid BROMØLLE KRO, men det ligger mängder med sly över vandringsleden. I danska privatägda skogar får man bara gå på vägar och stigar, så att gå runt området är inget alternativ. Bromølle Kro är Danmarks äldsta krog som fortfarande är i drift. Här låg en vattendriven kvarn, och kön för att få sin säd mald var ofta lång. Mjölnaren började servera mat och dryck till bönderna som väntade och här har varit krog sedan år 1198. På krogens webbsida kan man läsa att verksamheten inte alltid varit så lukrativ, och på 1700-talet kom ett krögarpar på ett sätt att dryga ut inkomsterna. De söp ner gäster, mördade dem, stal alla deras värdesaker och dumpade liken i ån. Krögarna avslöjades och hängdes. Då man gjorde grävarbeten i ån 1936 hittades flera bevis på deras verksamhet. Nutida gäster verkar ha en bra tillvaro på världshuset och bli väl omhändertagna, i alla fall om man får tro alla positiva recensioner på webben.
Första svängen vi var i Danmark arbetade Jonas en dag i veckan i RINGSTED. Här var vi också ett par dagar sommaren innan första längre perioden i Danmark. Då lärde jag mig en del om Danmark, till exempel att även om det är gott om danska caféer, innebär det inte att man köper gofika där. Har man tur kan det finns det ett glasskåp vid kassan med något av kak- eller tårtkaraktär, men det är inte fika man köper på caféer utan mat. Jag lärde mig också att lunch heter frokost, vilket är lite extra underhållande med tanke på att deras skånska grannar kallar lunchen för middag. Här insåg jag också hur otroligt dålig jag är på danska. Beställde en macka och fick till min stora besvikelse en tallrik koriandergryta. Gryta är inte riktigt min grej och jag tycker verkligen inte om koriander. Med tanke på mina bristande språkkunskaper var det inte ens värt att försöka protestera när servitören kom med röran. Bara att försöka trycka i sig litegrann i alla fall. Namnet Ringsted klingade inte särskilt positivt i mina öron efter den erfaranheten, men ny år det bättre när jag lärt mig att det är så här det funkar i Danmark. Ett plus för Ringsted är i alla fall att de har Max hamburgare här.
Medeltidsstaden NÆSTVED är en handels- och industriort, men när jag har stött på stadens namn i tidningarna har det oftast handlat om internatskolan Herlufsholm, Danmarks motsvarighet till Lundsberg. Herlufsholm ligger vackert vid Susån i ett gammalt 1100-talskloster. Själva skolan grundades 1565. Vi tänker att det borde vara lugnt där när det är helg, men till vår förvåning är det gott om barn och ungdomar där. De spelar fotboll, promenerar i skogen och busar prydligt klädda skoluniform. Första gången jag sett fotbollspelare i skjorta, slips och kavaj. Jag försöker undvika att fota elever, så ni får bara se dem för er inre syn. Det måste ha blåst tidigare, för det är gott om liggande trädstammar. Perfekt med en maffig rotvälta som insynsskydd när nöden tränger sig på.
En mil utanför Næstved ligger HESEDE SKOV. Mitt i skogen öppnar sig en 30-35 meter djup ravin som heter Svenskekløften och i botten rinner Svenskebakken. Namnen kommer från att svenska soldater lär ha gömt sig för Gjøngehøvdingen och hans snapphanar här 1660. Att Göingehövdingen Svend Poulsen skulle slåss mot svenskar kan kännas lite underligt då han antingen var från Skåne (Göinge) eller Halland, men Halland blev svenskt först 1645 och Skåne 1658. Även om Poulsens barndomshem nu låg i Sverige var han dansk av födsel och ohejdad vana. Och vi som inte är danskar lockades förstås till utflykten av namnet på ravinen och bäcken.
ROSKILDE var en stor och viktig stad under medelåldern. Här fanns inte mindre än 5 kloster och Roskildebiskopen var en av de mäktigaste männen i Danmark. I turistbroschyrerna placerar sig Roskilde domkyrka på första plats när det gäller sevärdheter i området. Kyrkan byggdes omkring år 1200 och är ett av UNESCOS världsarv. I praktfulla sarkofager i kyrkan ligger ett fyrtiotal kungligheter begravda.
Väster om Roskilde, vid Roskilde Fjord, ligger BOSERUP SKOV. Skogen är känd för sin rika förekomst av anemoner (blåsippor, vitsippor och gulsippor). En kort period i början av april är det som en matta blommor i bokskogen. Vi är där den 9 mars, och då är det inga blomstermattor, men blåsipporna har börjat slå ut så smått.
KLINTEBJERG är en vacker kuststräcka vid Kattegatts strand i Odsherred kommun. Marken är kuperad med mysiga men branta stigar.
Åker man västerut kommer man ut på SJÆLLANDS ODDE, en 15 km lång, smal halvö. Dagarna är korta vid tiden för vårt besök, så det enda jag har att bjuda på därifrån är två bilder från EBBELØKKE STRAND. Sedan blir det för mörkt för att få några bilder utan stativ. Ebbeløkkes strand lär vara långgrund och vattnet rent och fint. Det lockar dock inte att prova i vinterskymnningen.
Mitt i staden VORDINGBORG ligger ruinerna av en gammal borg. Borgen började byggas på 1100-talet. 200 år senare var den Danmarks största och viktigaste kungaborg med nästan 800 meter långa och 8 meter höga murar. Här har kungar, alla med namnet Valdemar, bott och här fick Danmark sin första grundlag.
Det enda av borgen som fortfarande är helt intakt är Gåsetornet. När makten flyttades till Köpenhamnsområdet förföll borgen och murstenarna användes till att bygga andra hus. Att Gåsetornet bevarades berodde på att det användes som fängelse. Namnet kommer av att Valdemar Atterdag, som var i krig med Hansaförbundet, satte en gyllene gås på toppen efter att ha retat tyskarna och sagt att han var mer rädd för en flock gäss än för hela Tyska förbundet. (Källa: Wikipediaoch Danmarks borgcenter).
Vi hade tänkt oss en promenad längs havsstranden i Vordingborg, men vattnet är så högt att det är svårt. Istället hittar vi en liten skogsbäck, STENSBY MØLLEBÆK. Bäcken ringlar fram genom en ravin. Här är riktigt vackert, trots att det är en grå januaridag. Kan bara tänka mig hur vackert det är med lite grönska och sol som strilar ner mellan träden. På ett ställe ligger några hoppstenar utplacerade och tanken är att man ska ta sig över bäcken på dem. Det kommer inte att hända! Jonas hoppar över och jag blir kvar. Det slår mig att det kanska går komma sig ner till bäcken från en lägdväg jag sett på andra sidan bäcken. Mycket riktigt. När jag nästan framme vid de tre ”hoppstenarna”, fast på andra sidan, kommer det ett äldre par gående. Han kliver ner i vattnet och håller i sin hustru så att hon säkert kan kliva över på stenarna. Vilken gentleman!
MØN är en ö sydost om Själlands kust. Ön som helhet är vacker, och allra mest känt är MØNS KLINT. Vita klippor stupar brant 140 meter rakt ner i havet. Ovanför branten ligger bokskog. Otroligt vackert!
I närheten av Møns klint finns LISELUNDS SLOTT med tillhörande park. Slottet med halmtak ser ut att vara hämtat från en saga. Kontrasten är stor mellan det lilla, lilla slottet och den stora, stora parken. Många av funktionerna man kan förvänta sig i ett slott, finns i stället i olika fantasirika byggnader på området. "Vedstappeln" du ser på en av bilderna är till exempel utedasset som hör till slottet.
Nyhavn i KØPENHAVN är en riktig turistfälla. Ändå, eller kanske just därför, dras vi dit gång på gång. Allra bäst är det nog på vintern. Även om staden lockar turister från hela världen även då, slipper man trängas. De andra bilder är tagna på gångavstånd från Nyhavn när vi strosat runt, förutom de tre sista bilderna som är från Den Blå Planet, Nordeuropas största akvarium.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger vi stått och sett på bron över Stora Bält. Ändå har vi aldrig kört över den. En dag i början av mars blev det dags att korsa Stora Bält för att besöka ODENSE på FYN, men det blev med tåg och följaktligen har vi fortfarande inte kört över högbron. Tågspåret går i en tunnel under vattnet.
Odense är Danmarks tredje största stad. Namnet Odense kommer från Odins Vi, vilket betyder ungefär Odens helgedom. Det gick dock inte många år efter att staden bildades innan den första kristna kyrkan byggdes och 1022 blev Odense biskopssäte. Man påminns om kyrkans roll när man vandrar runt i staden med pampiga kyrkor och gatunamn som för tanken till de många kloster som fanns här på medeltiden. I övrigt handlar det mesta om en man som föddes här 1805, Hans Christian Andersen. Överallt hittar man spår av honom, ibland rent bokstavligt där de målat fotspår som visar vägen till någon plats som varit viktig för honom. Josef lyssnar på en ljudguide om Hans Christian Andersen's Odense, och vi andra får därmed lyxen att vandra runt i stan med en livs levande guide.
EGESKOV SLOT ligger i FAABORG-MIDTFYNS kommun, tre mil sydväst om Stora Bältbrons fäste på Fyn. Slottet byggdes 1554 och är Europas bäst bevarade vattenborg, det vill säga ett slott med vatten runt och där vattnet når yttermurarna. Tycker du inte det ser ut så på bilderna beror det på att vallgraven delvis skyms av en annan slottsbyggnad som ligger framför slottet i den vinkel jag fotograferat. I byggnaderna på gården finns stora samlingar av bilar, motorcyklar, flygplan, brandbilar och mycket annat.
Lite kuriosa är att man på ön Hokkaido i Japan har byggt en kopia av slottet, Noboribetsu Marine Park Nixe. Där finns världens största akvarium.
