SVERIGE
Klicka på en bild om du vill se den större, och klicka igen för att återgå. Sidan ses helst på större skärm (dator) för att bilderna ska visas i rätt ordning. Skrolla ner eller använd genvägarna nedan.
ÄSKHULTS BY är ett kulturreservat i Kungsbacka kommun. Byn består av fyra gårdar plus andra byggnader från 1700- och 1800-talet, men det är ingen som bor här efter att den sista bybon, Gottfrid, dog 1964. Sommartid finns det café i ett av husen.
TJOLÖHOLMS SLOTT lät byggas av James Fredrik och Blanche Dickson 1898-1904. Bådas föräldrar var britter, vilket kan förklara valet att bygga i Tudorstil. Inredningen, som forfarande är bevarad, är från varuhuset Liberty i London och Svergies bästa exempel på Arts and Crafts. På sin tid var inredning toppmodern med bland annat rundspolande duschar och en av Sveriges första dammsugare. Den vägde ett ton och drogs runt slottet med häst. Slangen stacks in genom fönstren. (Källa: tjoloholm.se)
VALLERSVIK är ett av FRILLESÅS havsbad. 1848 vuxendöptes fem personer här på stranden och dessa startade därefter Sveriges första frikyrkoförsamling. Även vi fick oss ett dopp, men i form av ett skönt kvällsbad.
En gång i tiden hette platsen Getakärr men bytte namn till VARBERG, efter berget fästningen ligger på. Här byggdes en borg på 1200-talet och vid millenieskiftet 1500-1600 byggdes den ut till en av de modernaste fästningarna i norra Europa. Den har dock aldrig varit inblandad i någon strid efter upprustningen. Fästningen har varit dansk, norsk och svensk i omgångar och även fungerat som fängelse under flera århundraden. Numera inrymmer fästningen ett museum, resturanger, vandrarhem och privatbostäder. Här finns även en smedja, varifrån några av bilderna kommer. (Källa: Wikipedia) Gillar du TV-serien Kvarteret Skatan? Det är hit, till fästningen i Varberg, Carita drömmer om att åka på semester för att se Bockstensmannen. Det är ett trevligt resmål, men jag tycker nog inte att det är just han som lockar. Platsen där Bockstensmannen hittades kan du se längre ner på sidan.
I Varberg finns även ett vackert kallbadhus. Det byggdes 1903 och står på pålar i havet. Det är det tredje kallbadhuset i Varberg. De två tidigare stod i knappt 20 år vardera innan de förstördes i stormar. Även detta har drabbats av stormar, bland annat stormen Gudrun 2005, vilket lett till omfattande reperationer. Här finns en kvinnosida och en manssida med trappor ned i havet samt bastu med utsikt över havet. Man badar och bastar naken, men det är okej att ha badkläder på i badet om man vill. Och badar, det gör man året runt. Vid kallbadhuset finns även en sandstrand, "Barnens sandstrand".
KUNGSÄTERS nuvarande kyrka lär vara en sevärdhet, men det är ruinen av den gamla som får min uppmärksamhet. Den byggdes på 1100-talet, men så småningom bestämdes det att man skulle bygga en ny, och det sista gudsjänsten här hölls i advent 1879. En del gravstenar är betydligt nyare, så det verkar som om man fortsatte använda platsen som begravningsplats i många år. En stämningsfull plats i aftonsolen.
För mig var FALKENBERG lika med havsbad. Vi har stannat till och tagit ett dopp då och då när vi passerat. Särskilt när det varit mulet eller regnat. I sådana väder går det parkera en husbil vid badplatserna även under semestertider. Men även om det kan vara trångt på parkeringarna, finns det gott om sand. Lägger man ihop Falkenbergs alla havsbad lär det bli hela 13 km sandstrand. Jag hade hört talas om revyerna på Vallarna också, men i övrigt var Falkenberg helt okänt för mig. Så förblev det fram till hösten 2021 då jag traskade runt och upptäckte att det är en riktigt mysig stad. Och att rosor kan blomma i december.
STORGATAN och GAMLA STAN återkommer jag till gång på gång. Sakta strosar jag fram på kullerstenarna mellan de gamla, sneda husen. Närmare centrum är vägen istället belagd med gatsten, och plötsligt upplevs dessa släta som salsgolv. Vid Storgatan ligger 1300-talskyrkan S:T LAURENTII. Precis som andra städer, växte Falkenberg under 1800-talet och kyrkan började kännas trång. Dessutom skämdes kyrkoherden för den: ”Kyrkan är ruskig och staden ett ovärdigt tempel”, påstod han. 1892 invigdes en ny kyrka i staden. Den gamla kyrkan revs dock inte, utan byggdes om till gymnastiksal, biograf och skyttebana. På 1920-talet ångrade man sig och återställde den för gudstjänstbruk och så har det förblivit sedan dess.
En annan av stadens sevärdheter är TULLBRON, Falkenbergs mest kända byggnadsverk och en av Sveriges vackraste stenbroar. Bron byggdes i mitten av 1700-talet och man fick betala tull för att köra in i staden, därav namnet. Rikstvåan (numera E6) gick över bron fram till 1962. Det måste ha varit förskräckligt trångt på bron innan vägen drogs om utanför stan.
Lite nedströms Tullbron står det en rad bropelare. Pelarna är från en tidigare järnvägsbro. Fram till 2008 gick Västkustbanan genom staden. Numera går järnvägen ett par kilometer öster om centrum och rälsen från den gamla stationshuset och söderut är uppriven. Bropelarna sparades med tanke att eventuellt bygga en gång- och cykelbro där i framtiden. Under andra världskriget gick den så kallade permittenttrafiken mellan Norge och Tyskland genom Falkenberg. Vagnarna med soldater tilldrog sig en hel del nyfikenhet. Bästa utsikten över dessa tågvagnar var från balkongen på det rappade huset som syns på en av bilderna. Det bar sig dock inte bättre än att en dag, när nyfikna stod där och tittade ner på ett "tysktåg", rasade en del av balkongen. Otroligt nog blev ingen svårt skadad, men balkongen är sedan den dagen betydligt kortare i rocken.
Vattendraget som broarna går över heter ÄTRAN. Den näst nordligaste av Hallands åar som man tragglade i skolan: "Vi ska äta. Ni ska laga." Viskan passerar i dalen nedanför lillasyster. Nu återstår bara att få kläm på Nissan och Lagan.
Från Tullbron går det vandringsleder uppströms. På södra sidan följer man DOKTORSPROMENADEN i två kilometer och passerar bland annat precis framför scenen på VALLARNA, buskisens högborg. För att få variation kan man välja LAXPROMENADEN på Ätrans norra sida på vägen tillbaka. De flesta av bilderna är från dessa stigar. Några är tagna nerströms Tullbron.
(Källor: Skyltar på stadens gator och Wikipedia)
Nu lämnar vi Falkenbergs centralare delar och beger oss att upptäcka annat i kommunen. ÅKULLA BOKSSKOGAR är ett naturområde i triangeln mellan Varberg, Falkenberg och Ullared. Inom området finns 12 naturreservat och ett tjugotal sjöar. Vi har mycket osett där, men börjar med ett besök på ett av naturreservaten, torpet BJÖRKEKULLEN. 1854 flyttade skräddaren Anders Persson dit ett hus. Hans söner, Johan och August Andersson, var mycket arbetssamma och odlade upp stora åkerytor, byggde stenmurar och anlade terasser. Att vandra runt där på ägorna och se allt vad de gjort är fantastiskt. Om ett mycket stort ordlingsröse berättas att Johan byggde det på ålderns höst. Han började när han var 85 år och det tog fyra år att göra det. Stenarna kommer från marken ovanför, och samtidigt passade man på att odla upp marken. Det sägs att han gjorde det bara för att ha något att göra. Familjen var inte bara arbetssam, utan även mångkunnig. På gården fanns bland annat djurstallar, trädgårdar, smedja, stenhuggeri, snickeri, garage, frisörsalong och skrädderi. När det blev dags att bygga en ny smedja, byggdes denna av rester från gårdens stenhuggeri. Klokt då verksamheten är en aning brandfarlig. Smedjan saknade dock skorsten. Johans hustru, Augusta, var inte helt nöjd med att hennes söner arbetade i den rökiga smedjan. När hon fick sin första pensionsutbetalning, såg hon därför till att det sattes in en skorsten i smedjan. 1991 skänkte Johans barn fastigheten till Naturvårdsverket mot löfte att de skulle sköta marken och husen. (Källa: Skyltar på området)
En stol för vila i en av fruktträdgårdarna
Berså med stenbänkar och stenbord
Gårdens nyare smedja med Augustas skorsten
Kombinerat snickeri, frisörsalong och traktorgarage
Röset Johan började bygga när han var 85 år
I en annan del av Åkulla bokskogar ligger ROLFSTORP med myren BOCKSTENS MOSSE. (Denna del av omrdet hör till Varbergs kommun.) Här gick 1936 en liten grabb vid namn Thure Johansson (Ines Uusmanns pappa) och harvade. Plötsligt fastnade några tygtrasor i harven. I mossen låg en man som såg ut att ha varit död ett bra tag, sedan mitten av 1300-talet skulle det visa sig. Bockstensmannens klädedräkt är Europas enda fullständigt bevarade medeltida mansdräkt. Man vet inte om han hade blivit mördad, men det faktum att tre pålar hade drivits genom kroppen tyder på det. Pålar användes för att hindra människor som dött en onaturligt död från att gå igen. Antagligen fanns där någon som var rädd att Bockstensmannen skulle hämnas. Idag finns mannen att beskåda på Varbergs museum. (Källa: Wikipedia)
I närheten av Åkulla bokskogar ligger naturreservatet SUMPAFALLEN. En två kilometer lång vandringsled följer Högvadsån, en biflod till Ätran.
GLOMMEN är ett samhälle som utvecklats ur ett gammalt fiskeläge. I hamnen lägger såväl fiskebåtar som fritidsbåtar till.
Strax söder om Glommen ligger fyren och naturreservatet MORUPS TÅNGE. Hit åker människor för att fågelskåda. Vi skådade fågelskådare. Men mest skådade vi kaniner. Massor med söta vildkaniner sprang omkring kring fyren. Riktigt roliga att försöka fånga, om än bara på bild.
BENGTESGÅRDS ÄNG är en slåtteräng med gamla ekar, aspar och hasselbuskar. Ängen slogs med lie och man hamlade träden (skar grenar från dem). Löven blev vinterfoder till djuren och grenarna blev yxskaft, lieskaft och räfspinnar. Av lindbasten (innanför barken) gjorde man rep.
I prästgården i VINBERGS KYRKBY växte Olof von Dalin upp. Just precis, han du läst om i skolan. Veckotidskriften "Then Swänska Argus" som han gav ut fick sådan påverkan på det svenska språket att en ny språkperiod inleddes, den yngre nysvenskan. Intill prästgården där han växte upp finns en källa vars vatten länge användes till att fylla dopfunten. På 1700-talet försökte prosten Böckman, Olofs styvfar efter att pappa kyrkoherden avlidit, göra hälsobrunn av källan. Den fick dock stängas då vattnet ansågs otjänligt med tanke på läget alldeles intill kyrkogården. Istället byggde man ett mejeri på platsen och använde källans vatten till att kyla mejeriprodukterna. Allt var inte bättre förr. Såväl nuvarande prästgård som kyrka är byggda efter Valins tid, men källan lär vara den du kan se med en liten murad trappa.
YTTRA BERG är en liten by med två gårdar. Den ena är bebodd och den andra är ARONSGÅRDEN, en gammal gård med ett litet museum som alltid är öppet. Det här är ett mycket vackert gammaldags landskap med hamlade träd, slåtterängar och fägator. Trots novemberregnet är ARONS DAL sagolikt vacker.
YNGEREDSFORSEN kallas idag DÖDA FALLET då vattnet leds i en tunnel för att få bättre effekt i kraftverket. I det vackra området finns gamla vägar att ströva på. Antagligen hade det varit alldeles magiskt att vandra där några veckor tidigare när höstlöven var kvar på träden eller en sommardag när löven bildar ett grönt tak, men det var fint i november också.
SKREA STRAND är en 2 km lång sandstrand på gångavstånd från Falkenbergs centrum. Här finns en långa brygga som används flitigt både av vandrare och vinterbadare. Säkert även av sommarbadare, men några sådana har jag inte sett eftersom jag inte varit där då. Likt lucior skrider vinterbadarna fram längs bryggan i sina vita badrockar. Vattentemperaturen har legat mellan 9 och 10 grader de gånger jag suttit på stranden iklädd tjocktröja och fingervantar och iakttagit dem.
Om Skrea strand känns lite kommersiell med hotell och restuaranger, är RINGSEGÅRDS STRAND betydligt lugnare. Här finns inget att köpa, så du får ta med dig det du behöver. Det är å andra sidan rätt lätt, eftersom du kan parkera direkt på stranden. På Google maps heter stranden faktiskt Ringsegården bilstrand. Själv fastnade jag mest för sanddynorna och ett vackert hus vid stranden.
GRIMSHOLMEN är ett naturreservat en knapp mil söder om Falkenberg. Här kan man vandra på klipporna eller bada i vikarna.
BOBERG råkade vi på första gången 2009 när vi var på väg till havet i Falkenberg. En underbart vacker stenbro över Suseån fångade våra ögon. Jag kände dock viss tveksamhet över svågerns val av placeringar när han tog sina bilder. Här finns även en naturminnesmärkt ek som är 450-500 år gammal, Bobergseken.
Det är väl värt att åka nerströms från Boberg till SUSEÅNS MYNNING och njuta av den vackra naturen där. Vandra gärna den korta sträckan genom VESSLUNDA NATURRESERVAT, som börjar vid mynningen, ner till LÅNGASAND.
För många år sedan hamnade vi på ett trevligt havsbad omgivet av klippor. Ända sedan dess har jag undrat var stranden låg i hopp om att hitta tillbaka. Så en vacker söndag i november drygt 12 år senare låg den plötsligt framför våra ögon under en vandring i VESSLUNDA NATURRESERVAT. Nu passar jag på att skriva ner vad stranden heter, LÅNGASAND. Skyltar visar att man inte får köra bil på volleybollplanen. Uppenbarligen får man parkera direkt på sandstranden även här.
I SLÖINGE görs Sias glass. Där finns en glassbutik där man kan köpa glass i såväl första- som andrasortering. Mest spännande är kulglassarna där man hittar oändligt många smaker. Favoriten hittills av de mer ovanliga sorterna är rödbetsglass.
Här finns också Solhaga stenugnsbageri. Här kan man köpa med fika, men också njuta av godsakerna i trädgården. De bakar med så lokala råvaror som möjligt och det smakar fantastiskt. Mysigt är det också.
I UGGLARP finns tre stränder som delas av med klippuddar. Vad gör det att det är grått och lite regnigt när vattnet är varmt och skönt? Denna dag var vi och min syster med familj alldeles ensamma på stranden. En fin upplevelse.
På GALGBERGET i centrala HALMSTAD ligger friuftsmuseet HALLANDSGÅRDEN. Här kan man uppleva livet som det var förr. Det var dallrande hett, och jag längtade mest efter det moderna livet med airkondition. Intill platsen där vi satt oss ner en stund spelades teater, Det susar i säven. Jag undrar hur de orkade. Luften stod stilla och det susade inte alls. Jag orkade knappt lyfta kameran i värmen. Några få bilder från det vackra området blev det.
HAVERALSSTRAND är ett av Halmstads havsbad - en lång och långgrund sandstrand med stora sanddynor. Den äldsta och de yngsta är först ut i vattnet. Som vanligt i det här sällskapet.
HEAGÅRD betyder gården på heden. Det finns många sådana. En av dem ligger utanför Halmstad. I en stor gammal stenladugård finns några butiker, ett galleri och en restaurang, Heagårds skafferi. Vilket mysigt ställe!
