blixtar eller fotolampor?

Det finns två typer av studioljus: blixtar och fotolampor. (Man kallar ofta lite slarvigt båda typerna för lampor, så även om någon säger lampa kan hen alltså mena blixt.) Har man tillgång till båda typerna av ljus väljer man ofta blixtbelysning när det är viktigt att kunna använda korta slutartider och fotolampor när det viktigaste är att kunna fånga stämningen.

Fördelar med blixtljus: Blixten ger mycket större mängd ljus än en lampa. Det ger betydligt större möjligheter när det gäller iso-känslighet, bländarvärden, slutartider och användning av filter. Det ställer inte heller samma krav på modellen att sitta stilla. Modellen kan röra på sig utan att det blir oskärpa. Fotar man större grupper måste man ställa lamporna längre från motiven, och då kommer blixtarnas ljusstyrka väl till pass.

Nackdelar med blixtljus: Blixten lyser upp under bråkdelen av en sekund och det är omöjligt hinna med att se resultatet. Det innebär en hel del ljusmätande och experimenterande för att få det bra. Man måste göra kamerainställningarna manuellt eftersom ljuset vid exponeringstillfället är helt olikt det som finns innan dess i rummet.

Fördelar med fotolampor: Fotolampor lyser med konstant ljus, så det är lätt att se hur bilden ska bli.

Nackdelar med fotolampor: En del modeller upplever det besvärande att sitta i så pass starkt ljus som det faktiskt krävs till många bilder. Dessutom blir det varmt och i värsta fall svettigt. Det svagare ljuset (jämfört med blixtlampor) gör också att modellen måste sitta mer stilla och valet av fungerande kamerainställningar begränsas. Fotolampornas värme innebär också en brandrisk. Använder du sådana är det viktigt att se till att inget kommer för nära lampan. Det går inte heller att använda vilka tillbehör som helst av samma anledning.

Tips: Om du inte har tillgång till en fotostudio kan det fungera med annan belysning, särskilt om du fotograferar produkter (som inte rör sig). Tänk då på att olika ljuskällor har olika färgtemperatur. Det kan du kompensera för med den digitala tekniken, men undvik att blanda lampor med olika färgtemperatur. Då blir det svårt att få till det. Fota gärna en bild med gråkort (neutralt grå skiva) eller i andra hand ett vanligt vitt papper i bilden, så blir det lättare att se vid redigeringen hur ljuset ska korrigeras i de följande bilderna. Upprepa detta varje gång du ställer om ljuset. Och fota i raw-format så inte information som behövs vid korrigeringen är borttagen ur bildfilen.

rekvisita, vänner & musik

Det kan vara bra att ha någon eller några assistenter till hjälp under fotograferingen. De kan behövas för att hålla en reflexskärm, utlösa blixten när du kollar ljuset eller se till att en frigolitskärm inte ramlar.

Rekvisita behöver i allmänhet inte vara så märkvärdig. En stol och en pall kommer man långt med. Eventuella accessoarer bör spegla modellens personlighet för att bli riktigt bra. Den som tycker om att skriva kanske sätter en penna bakom örat, barnet håller favoritnallen och musikern kanske sitt instrument. Rätt använda kan accessoarer både ge liv i bilden och förstärka det personliga intrycket.

För att få rätt stämning kan man använda musik, oavsett om det gäller att få modellen att sitta stilla med lugn musik eller dansa runt till musik med fart och fläkt. Men glöm inte att slå av mobiltelefonerna om ni vill ha arbetsro!

I studion är det också bra att ha kam, borste, hårnålar, hårklämmor, snoddar, nålar, säkerhetsnålar, klädnypor, servetter och en tejprulle. Med det nödkitet fixar man det mesta som kan behövas i kläd- och hårväg.

 

Läs mer om kamerans inställningar vid studiofoto.

Läs mer om ljussättning vid studiofoto.


studioblixt

Blixten kopplas till kameran med hjälp av en synksladd eller en sändare som vanligtvis placeras i kamerans blixtsko. Använder du flera blixtar kan du ställa de andra blixtarna, de som inte är kopplade till kameran, i slave-läge. Då blixtar de automatiskt när den första blixten avfyras. (Det är därför konfirmandfotografer och liknande blir argsinta när föräldrar passar på att ta egna bilder när konfirmanderna ändå sitter så fint uppradade i kyrkan. Föräldrarnas blixtar får fotografens blixtar att avfyras också, och när fotografen ska ta sin bild är det inte säkert att de hunnit laddas upp igen.)

Inbyggt i blixtarna finns ofta ett inställningsljus. Det är ett svagare ljus som man använder för att se hur ljus och skuggor faller. Inställningsljuset ställer man proportionerligt med blixtljuset. Har man full effekt på det ena ska man ha det på det andra också. Inställningsljuset ger också belysning till studion mellan exponeringarna.

På den här blixtlampan kan man ställa blixtens styrka med ner- och uppilarna till vänster. I raden utmed ställer du inställningsljusets styrka, samt om det ska vara på eller av. Displayen går över till att visa inställningsljusets styrka under tiden du justera de knapparna. Låt inställningarna för båda ljuset följas åt, så blir det lättare att få en bild av hur ljussättningen kommer att göra sig på fotografierna. Längst till höger fäster du blixtsynksladden. Använder du flera blixtar räcker det att koppla en blixt till kameran.

ljusmätare

Du kan inte använda kamerans inbyggda ljusmätare i studio eftersom kameran inte vet hur blixtaggregaten är inställda och placerade. Med en digitalkamera kan du prova dig fram tills det ser bra ut, men bäst är att mäta upp ljuset med en separat ljusmätare.

Det finns två typer av ljusmätare. Den ena typen mäter ljuset som reflekteras från modellen och den andra ljuset som faller på ljusmätarens sensor. I studiosammanhang är det vanligare att använda den senare typen. Sensorn ser ofta ut som en vit kula. Rikta ljusmätaren så att ljuset faller på kulan.

Ljusmätaren ska hållas så nära modellen som möjligt eftersom ljuset från ljuskällan avtar med avståndet. Ställer man in den i blixtläge mäter den bara ljuset som kommer från blixten, inte ljuset som faller på den övrig tid. Se till att du själv inte står i vägen för ljuset och be någon annan utlösa blixtarna eller ta ett foto så att det blixtrar till. Mät på flera ställen, både på ljusa och mörka partier. Kontrollera att skillnaderna mellan högdagrar och skuggpartier inte är för stora. Använd även ljusmätaren för att kontrollera bakgrunden.

Läs bruksanvisningen för att se hur man använder just den ljusmätare du har tillgång till. Så här gör du med skolans ljusmätare:

  • Knapparna till vänster använder du för att ställa in värden.
  • Knapparna till höger använder du för att välja funktion.
  • Ställ in ISO till 100 (och det har du naturligtvis kameran inställd på också).
  • Ställ in att det är blixtljuset du vill mäta (blixtsymbolen)
  • Ställ in exponeringstiden (samma som på kameran, 1/125 eller 1/160 funkar på vår utrustning)
  • Placera ljusmätaren på lämpligt ställe.
  • Tryck på M-knappen. Ljusmätaren är nu redo att mäta ljuset i ca 45 sekunder.
  • Utlös blixten (till exempel genom att ta en provbild, men har du en synkkabel kopplad till mätaren utlöses blixten direkt du trycker på M-knappen)
  • Lämplig bländare visas på displayen.

En utförligare bruksanvisning finns på Gossens hemsida.

 

Det kommer att skilja mellan ljusa och mörka partier i bilden, men normalt bör det inte skilja mer än högst ett par bländarsteg om kameran ska kunna teckna både ljusa och mörka partier fint. Självklart kan det skilja mer om du vill ha speciella effekter. Prova dig fram utifrån de värden du fått fram.

softbox

En softbox är en slags "ljuslåda" med svart tyg på sidorna och vitt på framsidan. Den monteras på blixten. Inuti är den klädd i vitt eller metallfärgat tyg och mitt i lådan sitter ett extra lager vitt tyg för att ljuset ska fördelas riktigt jämnt. Softboxen ger ett milt och behagligt ljus som är väldigt populärt vid porträttfotografering.

Ofta blir resultatet bättre om softboxen placeras nära modellen med en låg ljusstyrka än om man placerar den längre ifrån. Ett annat knep är att inte rikta bouncern rakt på modellen utan lite snett så att kantljuset träffar modellen. Ljuset får liksom svepa förbi modellen.

Softboxen kan användas både som karaktärs- och allmänljus beroende på placering och ljusstyrka. För vissa typer av porträtt med riktigt vit bakgrund kan man även använda softboxen som bakgrund, ungefär som om modellen stod framför ett fönster.


paraplyreflektor

Det finns två typer av paraplyer som kan monteras på ljuskällor.

En del paraplyer ska vändas med undersidan mot motivet så att ljuset från lampan reflekteras mot motivet. De kan ha vit, silver- eller guldfärgad insida. Paraplyer med vit insida ger ett något mjukare ljus än paraplyer med metallfärgad insida. Placerar man paraplyet nära motivet fungerar det som karaktärsljus, och med större avstånd kan man använda det som allmänljus eller bakgrundsljus.

Den andra varianten är transparent och vänds med ovansidan (den sida det regnar på när det gäller ett vanligt paraply) mot motivet för att mjuka upp ljuset.

bikakeraster

Bikakeraster är ett raster med små hål som placeras på ljuskällans reflektor och styr strålarna så att merparten av ljuset sänds rakt fram. Det ger ett hårt ljus som är svårt att använda, men som kan ge otroligt fina, spännande bilder när man lyckas. Det finns olika tjocka bikakeraster som styr ljuset i varierande grad.

Även när det gäller detta ljus är det ofta snyggast att använda sig av kantljuset genom att rikta lampan så att ljuset bara snuddar vid motivet. Använt så blir det oftast bäst att placera lampan nära modellen, och har man ljuskällan nära bör man välja en låg effekt.

Bikakeraster brukar vara svårt att kombinera med reflexskärm. Vanligaste användningen är som karaktärsljus, bakgrundsljus eller effektljus.

Det finns många fler tillbehör också som kan användas för att styra ljuset och dess karaktär.

reflexskärm

Trots att reflexskärman inte lyser betraktas den ofta som ljuskälla. Den används för att reflektera ljus, ofta för att lätta upp skuggor. Reflexskärmen ger ett allmänljus. Den finns i olika färger som ger olika effekt på motivet. Till exempel ger guld en varmare ton och silver en kallare. Precis som med andra ljuskällor är avståndet till motivet avgörande för hur starkt ljuset blir. Placeras den för nära motivet riskerar man att skuggorna släcks ut.

Behöver man inte kunna ta med sig reflexskärmarna går det utmärkt att göra egna av vit kartong alternativt kartong klädd med skrynklad folie. Riktigt praktiskt är det att sätta upp reflexskärmar på stativ med kulled. Då slipper man ha någon som står och håller dem.

Att vika ihop en reflexskärm är en konst för sig. Ta tag med en hand på vardera sida och vrid som en åtta så kommer den snällt att vika ihop sig i tre lager. Praktiskt när man ska frakta eller förvara den.


skärmar

Det kan vara bra att ha några skärmar i en fotostudio. De kan vara gjorda av till exempel kartong eller frigolit. Ofta klär man in den ena sidan i svart tyg och låter den andra vara vit för att få dubbla funktioner med en och samma skärm.

Med vita skärmar kan man reflektera ljus från blixt- eller fotolampor mot modellen. Förutom att man inte kan styra ljuset på samma sätt, kan även vita väggar och tak användas för att reflektera ljus. Det ger ett mjukt allmänljus. Färgade väggar är svårare eftersom de ger färgstick i bilden.

Men skärmarna kan lika gärna användas för att hindra ljus. Då använder man svarta skärmar klädda i något material som reflekterar dåligt, till exempel tyg. De används framför allt mellan kameran och ljuskällan för att hindra ströljus från att nå objektivet. Ströljus kan göra bilderna grådassiga och ge färgstick i bilden. Skärmarna blir ett komplement till motljusskyddet man har på objektivet.

Inte bara kameran kan behöva skydd bakom skärmar. Även motivet, eller en del av motivet, kan behöva skuggas. Och om ljus reflekteras från väggen kan man ställa en svart skärm mellan modellen och väggen. Det blir en sorts antireflexskärm.

Skärmarna är oerhört användbara och går att göra själv av olika material. Särskilt praktiskt är det om de går rikta med någon sorts stativ. Annars behöver man någon som håller skärmarna. Stora skärmar kan falla och i värsta fall slå ikull lampor och annan utrustning. Förutom att man kan göra illa sig blir det inte billigt...

bakgrund

Som bakgrund kan man använda väggen som den är, hänga upp pappersfonder på rulle tyger, gamla presenningar eller annat. Bara fantasin sätter gränser.

Ofta vill man att bakgrunden ska gå ner under modellen. I så fall gör man en mjuk böj så kanten inte syns och ser till att modellen inte står så nära böjen att bakgrunden skadas. Tänk också på att rengöra skorna innan någon kliver på den och att bakgrunder av papper är mycket svaga. OBS! Svarta rullgardinen på skolan får ni inte kliva på! Den blir förstörd! Lägg ut tyg om ni vill ha svart golv.

Om bakgrunden ska vara vit måste man belysa den. En vit vägg blir grå annars.

stativ

Många använder stativ vid studiofoto för att inte behöva titta i sökaren hela tiden och för att kunna lämna kameran tillfälligt vid behov. Andra föredrar att inte använda stativ för att lättare kunna följa med i motivets rörelser. Det gäller främst om man fotograferar barn. Fotograferar man produkter eller annat stillastående ger stativet möjlighet till längre exponeringstider om man önskar det. I så fall är det bra att använda fjärrkontroll eller självutlösare för att slippa risken för skakningsoskärpa när fotografen trycker på avtryckaren.