komposition

Att komponera betyder 'sätta samman'. Att komponera en bild är att arrangera bilddelelement (former) för att uppnå ett visst syfte. Det kan vara att bygga upp ett intryck av en känsla. Man kan jämföra att komponera musik och att komponera bilder. Om inte tonerna sätts i ett sammanhang, ordnas i en rytm och en rörelse, är det inte musik utan oljud. När man komponerar bilder är det bildelementen som ska sättas i ett sammanhang. Vad som är en bra bildkomposition handlar mycket om tycke och smak, precis som när det gäller musik. En fotograf sa att han sällan fotograferar en sten, däremot stenens form eller ett tilltalande mönster i stenens färger. Det kan vara ljuset lek med stenens struktur eller form som gör bilden. Inte själva stenen i sig.

Kompositionen ska stämma överens med bildens innehåll och budskap och förstärka det. Bildens budskap påverkas inte bara av innehållet i bilden utan även genom dina val av linjer, former, rymder, färger och ljussättning.

Att förtydliga och förenkla bilden är en viktig del av komponerandet, men samtidigt ska inte bilden bli övertydlig.

Ett foto ska dra till sig uppmärksamhet. Det ska ha ett blickfång som drar till sig uppmärksamhet. Men du ska också ge betraktaren en tydlig väg in i bilden. Hen ska förstå hur och i vilken ordning de olika bildelementen ska betraktas.

Som fotograf måste man reagera nyfiket och snabbt. Man måste träna upp sin ryggradskänsla, sin intuition, för att hinna uppfatta en situation eller stämning utan att behöva fundera så mycket på vad man gör. Man behöver erfarenhet, spontanitet, bildsinne och känsla för ögonblickets möjligheter.


enkelhet

Ju mer du proppar in i bilden, desto mer konkurrerar om betraktarens intresse. Ju enklare, desto starkare budskap. Detta gäller också rörelseriktningar i bilden. Med flera riktningar som konkurrerar kan bilden bli spännande, men ofta blir den bara rörig.

"Less is more."

Mer som konkurrerar om betraktarens intresse

Hårdare beskuren bild med mindre som konkurrerar om betraktarens intresse


gyllene snittet

Det finns knep att ta till för att hitta passande assymetriska kompositioner.

Det gyllene snittet tog vi upp under Bildutsnitt, men där handlade det om förhållandet mellan bredd och höjd (2:3, 3:5, 5:8. 8:13, 13:21 osv). Det används även i bilderna, men då tänker man sig en horisontell och/eller vertikal linje från kant till kant som delas in enligt principen. Vid dessa linjer och skärningspunkterna mellan korsande linjer passar det ofta bra att placera viktiga bildelement.

Gyllene snittet

Gyllene snittet

 

tredjedelsregeln

Tredelningsregeln är en förenkling av gyllene snittet. Du delar in bilden i tre (1:2) och placerar de viktigaste detaljerna i bilden vid linjernas skärningspunkter. Även horisontlinjen och andra tydliga linjer placeras gärna vid dessa tänkta linjer. Du riktar uppmärksamheten på några områden i bilden och låter annat komma skymundan. Huvudmotivet hamnar inte i centrum utan vid sidan om, vilket ger spänning i bilden.

Tredjedelsregeln

Tredjedelsregeln


symmetri

Motivet i mitten och liksidighet ger symmetri

 

En symmetrisk komposition innebär att huvudmotivet är placerat i mitten av bilden. Det ger en känsla av lugn och ordning, balans och harmoni och kan vara vad fotografen vill förmedla. Samtidigt kan symmetrin upplevas stel och tråkig.

(Bildexemplen är inte helt symmetriska.)

Bilder med motivet i mitten riskerar att bli ointressanta

asymmetri

En asymmetrisk komposition är mer dynamisk och ger spänning.

Om inte motivet eller budskapet kan motivera att bilden ska vara symmetrisk brukar en asymmetriska komposition vara att föredra, för att inte riskera att bilden ska bli tråkig.

Motivet på sidan ger assymetri

Genom att förskjuta huvudmotivet i sid- och höjdled skapas mer spänning


blickfång

Ett blickfång är, precis som det låter, något som drar till sig ögonens uppmärksamhet. Ett kontrasterande element fungerar som blickfång, särskilt om det är färgstarkt som rosen ovan. Blickfånget kan vara en liten prick eller fylla bilden helt.

Trots att kon på bilden är liten är det den som utmärker sig och där fastnar vår blick

Den rosa färgen får våra ögon att se bilden

Finns det några jämnbördiga blickfång i bilden vandrar blicken oroligt mellan dem utan att stanna upp. En sådan bild brukar inte tilltala betraktaren. Det ger en osäkerhet hos betraktaren om hon inte vet var hon ska börja att titta. Jämför bilderna nedan. Den vänstra innehåller några olika rosor som är ungefär lika stora och färgstarka. Ögonen vet inte var de ska börja titta. Den högra bilden innehåller också flera rosor, men den största rosen drar till sig den första uppmärksamheten och sedan kan ögonen lugnt vandra runt bland de andra.

De utspridda rosorna gör att vi inte vet var vi ska titta

Här är rosorna samlade i en grupp med en stor ros som blir huvudblickfång.

Några jämbördiga blickfång är alltså svåra att lyckas med i en bild, men blir det många "punkter" som sticker ut kan det vara lättare få till bilden igen för då brukar ögat hitta linjer eller mönster mellan dem. En bild med linjer eller mönster brukar tilltala betraktaren. Ett gott råd är alltså att komponera bilden så det antingen finns ett blickfång som sticker ut eller mönster som drar till sig blicken.

Blickfånget behöver inte vara en enda punkt, utan det kan vara en grupp av "punkter" som ligger samlad. I bilden nedan dras blicken först till blommorna på högra halvan av bilden för att sedan vandra iväg längs vägen.

Blommorna drar till sig blicken, och sedan vandrar den iväg efter vägen


kontraster

Ögat attraheras av kontraster. Blicken söker sig till det som särskiljer sig i en bild, som det ljusa i en i övrigt mörk bild eller det färgstarka i en i övrigt dämpad bild. Ställ stort mot smått, mörkt mot ljust, hårt mot mjukt, rörelse mot stillhet, yta mot djup eller annat som ger kontrast. Det ger dynamik i bilden och gör den intressant.

Den röda rosen mot den gröna bakgrunden skapar en färgkontrast

Den lilla handen i den stora skapar en storlekskontrast

blickriktning

Huvudmotivet bör vanligen placeras så att det finns utrymme för blicken eller rörelsen framför motivet. En person som tittar åt vänster bör placeras i den högra delen av bilden så att hon får "luft" framför ansiktet. En person som tittar rakt fram kan däremot centreras med lika mycket luft på båda sidorna. Samma sak när någon går. Det bör finnas utrymme att röra sig åt framför den som går, annars ser det ut som om personen går ut ur bilden.

Normalt vill vi ha utrymme i blickriktningen

 

Ibland kan det dock ge spännande effekter att bryta mot reglerna. Om personen ser ut att vara på väg ut ur bild eller tittar utåt från kanten börjar vi fundera på vad som finns utanför bilden istället för på vad vi ser.

Att tvärtom lägga luften bakom känns fel, men ibland kan det löna sig att bryta mot regeln - om vårt syfte är att betraktaren ska fundera på vad som finns utanför bilden istället


vänster & höger

En person som går åt vänster i bilden upplevs vara på väg hem, den som går åt höger är på väg mot något. Det beror på att vi är vana att läsa från vänster till höger. Det påverkar vårt sätt att läsa bilder. Det är ingen slump att playknappen på din stereo är vänd åt höger, dvs framåt.

reler & riktlinjer

Regler är till för att brytas, brukar man säga. Men man måste känna till reglerna för att kunna bryta dem med finess. Kan du motivera varför du väljer att bryta mot en regel gör det, om inte låt bli.

läs mer

Andra viktiga delar av kompositionen hittar i menyn lärobok > bilden.