tyger


några begrepp

Tyger är tillverkade av trådar som har vävts eller stickats. Trådarna är tillverkade av fibrer som flätats samman. Det finns två typer av fibrer, naturfibrer och växtfibrer.

Naturfibrer kommer, precis som det låter, från naturen. Några exempel är bomull, ull, lin och silke. Konstfibrer tillverkas av kemiska föreningar. Några exempel är nylon, poylester och akryl.

Korta fiber, som mäts i centimeter, kallas stapelfibrer. Hit hör naturfibrerna utom silke. Långa fibrer, som mäts i metrar, kallas filamentfibrer. Hit hör silke och konstfibrer.

Fibrar som absorberer vatten kallas hydrofilfibrer. Många naturfibrer, som ull och bomull, absorberar vatten. Hydrofoba fibrer stöter bort vatten.

Fibrernas tjocklek påverkar hur tyget känns. Tjocka fibrer är sträva och styva. Tunna fibrer är mjuka och böjliga. Fibrernas form avgör tygets fall, textur och lyster. Fall är hur tyget hänger. Textur är hur grov ytan är. Lyster är tygets förmåga att reflektera ljus.

 

blusar och klänningar

Det finns massor av tyger att välja bland till blusar och klänningar. Gränsen mellan blus och klänningstyg är väldigt flytande, men generellt är ett klänningstyg stadigare. Fodrar man klänningen kan även de tunnaste tygerna användas.

Till vida modeller bör man välja ett tunt tyg. Figursydda modeller sys av stelare tyger. Vardagsblusar sys ofta i medelkraftiga tyger. De kan vara bearbetade, t.ex. krinklade, ruggade eller sandtvättade, efter modets växlingar. Kraftiga tyger används till tuffa blusar med detaljer. Till fest väljer man gärna något med vacker lyster som duchesse eller satin. Rips och sammet är också vanligt till fest.

 

dräkter och kostymer

Ett klassiskt dräkttyg och kostymtyg är rent ulltyg. Ofta är det mönstervävt, typ fiskbensmönstrat, glencheck eller liknande. Släta flaneller, gabardiner och crêper av ull är också vanligt. Varmare årstider kan man även använda bomull, linne, siden och viskoser till dräkten.

Till basplagg är ett fast ulltyg i någon av dina basfärger bäst. Cheviot är exempel på ett sådant tyg. Ren ull återfår formen fantastiskt bra när man hänger ut det på vädring. Det drar inte åt sig lukt och smuts på samma sätt som många andra tyger och man kan därför använda plaggen länge innan man tvättar dem.

Vintertid används ibland riktigt kraftiga dräkttyger. De fungerar bra till en rak kjol, men byxor bör man undvika i de kraftigaste dräkttygerna då de blir för klumpiga.

Dräkter är oftast fodrade för att de ska hålla formen bra och vara lätta att ta av och på. Dräktens foder är oftast enfärgat ton i ton med dräkten. Det kan vara av viskos som har en vacker lyster men måste tvättas försiktigt. Acetat är också vackert, men det har låg fuktabsorbtion. Ärmarna på en kavaj kan vara fodrade med ett randigt tyg som ser läckert ut om man viker upp dem.

 

kjolar

För kjolar gäller ungefär samma saker som för klänningar. Vida kjolar sys i tunnare tyger medan figursydda kjolar bör vara sydda i stelare tyg. Undvik tyger som skrynklar mycket. Om kjolen inte är fodrad bör man använda underkjol flr att kjolen ska falla snyggt. Är tyget genomskinligt är underkjolen ännu viktigare. Den ska vara i samma färg som kjolen för att inte synas.

Plisserade tyger kommer och går med modets växlingar. En del material förlorar plisseringen om de vattentvättas och måste därför kemtvättas. Kontrollera tvättråden lite extra noga om tyget är plisserat!

 

byxor

Till byxor använder man ofta samma tyger som till dräkter: gabardin, ullcrêpe, ullflanell med flera. Ett vardagligare alternativ är manchester och till vidare fesbyxor kan tunnare tyger som viskos fungera.

Denim (jeanstyg) är kraftigt och slitstarkt. I Sverige är jeansen accepterade på de flesta arbetsplatser, men inte på alla och framför allt inte internationellt. Ta reda på vilken klädkod som råder på den arbetsplats/i det land du ska besöka.

Leggings, tights och skipants ska vara i elastiska tyger, till exempel lycrablandningar. Om tyget inte är elstastiskt blir det snabbt fula knän på byxorna.

 

kappor och jackor

Vintertid är ull varmt och skönt. Några lämpliga tyger är loden, melton, kommiss, flausch och tweed. Det finns också många blandmaterial, men dem bör man välja med omsorg då det finns risk att de noppar. (Ren ull kan också få noppor, men dessa nöts bort allt eftersom till skillnad från dem som bildas på blandmaterial.) Päls och fuskpäls är också alternativ till vinterjackan/kappan. Till jackor kan man använda quilatade tyger.

Vår och höst är gabardin lämpligt. Ett annat bra tyg är Cool wool, ett tunt och svalt ulltyg. Ska det vara en sportig jacka kan man välja fleece som är både bekvämt och lättskött, men tyvärr har en tendens att noppa sig.

Mocka, skinn, alcantra (liknar mocka), mancheter och poplin är lämpliga material på sommaren. Lin- och bomullstyger av många olika slag är också lämpliga till sommarjackor, men kom ihåg att de kan krympa väldigt mycket. Tyger av microfibrer har ett vackert fall och de är starka och skyddar bra mot regn och blåst. Sidengabardin ger en fantasisk lyster och fint fall åt en jacka, men det är ett ömtåligt material. Blandmaterial används mycket till sommarjackor eftersom de förenar olika egenskaper. De är ofta slitstarka, krymper lite, skrynklar lite och kan vara maskintvättbara.

Ofta är kappor och jackor fodrade. Det ger stabilitet och förlänger plaggets livslängd. Ett foder bör vara blankt för att plagget ska vara lätt att ta av och på. Det ska vara lättare än yttertyget. Fodret ska vara vackert, antingen ton i ton eller i någon annan färg som passar bra till yttertyget. Det kan också vara mönstrat där yttertygets färg finns med i mönstret. Fodret kan vara av viskos, ett tyg med vacker lyster som dock är svagt i vått tillstånd. Ett annat alternativ är acetat som är vackert och liknar silke men har dålig fuktabsorbtion och låg slitstyrka. Mikrofiber är bra i fodertyg eftersom de släpper igenom fukten bra. Vintertid används ofta kraftiga foder som teddy eller quiltade oder för att plaggen ska vara varma.

 

fritidsplagg

Beroende på aktivitet har man olika krav på tygerna i sina fritidsplagg. Ibland ska de vara behagliga att bära, andra gånger är det viktigare att de är vind- och vattentäta, en annan gång kanske de ska vara mycket starka.

Syntetmaterial är starka och kan vara regn- och vindtäta, medan naturmaterial har bättre fuktupptagningsförmåga och känns behagligare mot kroppen. Ofta kombineras materialet för att man vill dra nytta av olika egenskaper.

Utomhus på vintern väljer man gärna ett superunderställ. Det är stickat i syntetmaterial och har en porös struktur som suger upp svett och skickar den vidare. Till nästa lager väljer man bomull som suger upp fukten. Eftersom superunderstället torkar snabbt håller man sig varm och torr närmast kroppen. Ytterst kan man ha tyger av mikrofibrer eller poplin som är vind- och regntäta. En tröja, jacka eller väst av fleece kan vara ett värmande komplement.

Om slitstyrka är viktigt passar bävernylon. Det är ett tyg av nylon och bomull som används i arbetskläder, sportkläder och barnoveraller. De håller dessutom vätan ute ganska bra.

När man vill ha tättsittande kläder, till exempel baddräkt eller sportkläder, är lycra det bästa materialet. Det formar sig runt kroppen och torkar snabbt. Lycra blandas ofta med bomull för att dessutom få en fuktupptagande funktion, till exempel i tights och leggings.

Trikå är mjukt och skönt och används bland annat till T-shirts och värmeställ. Sweatshirttyg är en vanlig trikå som ofta har en skön ruggad insida. Singeljersey är slätstickad och används till T-shirts. Den är tunn och smidig. Till tenniströjor används piké som är mjuk och smidig.

Fritidsskjortor sys ofta av den behagliga bomullschambrayen. Flanell används om skjortan ska vara mjuk och varm.